Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdande i naturen bör därför vara utesluten. Återstår att tänka på stark värme.
Experimenten ha visat, att det är tillräckligt att utsätta de vid sommartemperatur vana pupporna,
blott de nyligen förpuppats, för så abnormt höga värmegrader som +42-45° under 2
timmar dagligen, 2-4 efter hvarandra följande dagar. Men sådana värmegrader kunna
framkallas af solvärmen, om pupporna fästat sig på vissa för starkt solsken utsatta platser [1] och
på ett föga värmeledande underlag, såsom träväggar, bräder, mörka trädstammar, branta
bergsluttningar och klippväggar eller mellan blad.
Af en annan mening är Fischer. Han ser, såsom förut antydts, i samtliga de ofvan
omtalade afvikelserna atavistiska former, särskildt i de sex likartade aberrationerna, som uppstå,
då pupporna af V. urticae, polychloros, io, antiopa, cardui och atalanta behandlas med stark
värme eller stark köld. I en mängd fall inom djurvärlden har det visat sig, att individen i
sin utveckling genomgår en mängd stadier, som ej kunna tolkas annat än som ett
återupprepande i stark afkortning af utvecklingsstadier, som arten sedan långt tillbaka haft att
genomgå, innan den antagit sitt nutida utseende. Denna för en riktig uppfattning af
individernas utvecklingsförlopp så viktiga erfarenhet har man betecknat såsom den biogenetiska
grundlagen. Söker man med ledning af denna bilda sig en föreställning om den abnorma
temperaturens inverkan på pupporna, så nödgas man till antagandet, att deras utveckling
hämmas på ett stadium, som tillhör en förgången tidsålder, en tidsålder, då arterna i fråga
ännu ej hunnit bli hvarandra så olika som i nutiden. Huru långt tillbaka i tiden
Vanessa-arter af detta utseende lefvat, skulle vara förhastadt att uttala sig om. Men då det visar
sig, att vid användande af lindrig köld eller värme ännu lefvande klimatiska och lokala
varieteter uppstå, hvilka man med någon grad af sannolikhet ansett ha haft en större utbredning
under istiden, ligger den förmodan nära till hands, att den kraftigare hämmande inverkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
