Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna vår vackraste art är i landets södra hälft den på ängar och odlade marker
allmännaste; norrut blir den sällsyntare och har blott 1 generation, med flygtid i juli, medan den
i sydliga landskap har 2 generationer med flygtid i maj-juni samt augusti-september.
Larven lefver på åtskilliga ärtväxter.
L. amanda, Silfverblå Blåvingen, 31-37, liknar föregående på vingarnas undersida,
men saknar svarta punkter innanför diskfläcken på framvingarna och har blekare rödgult
fläckband utan hvit fläck innanför midten. Hanen har vingarna ofvan ljust silfverblå, med
bred svart utkant, utan skarp gräns på insidan. Honan har vingarna ofvan mörkbruna, med
mer eller mindre utbredd ljusblå glans i synnerhet öfver bakvingarna. Ej sällsynt i södra
Sverige i juli.
L. argiolus, Tosteblåvingen, 28-32 (taf. 12, fig. 1). Vingarna undertill mycket ljust
blågrå eller hvitgrå, med en tvärrad af små svarta punkter öfver hvardera vingen och utan
rödgula fläckar längs utkanten. Hanens vingar äro ofvan ljusblå, med smal svart utkant och
hvita, svartfläckiga fransar; honans fram vingar äro längs fram- och utkanten bredt
svartbruna, de bakre med en rad af svarta fläckar längs utkanten. Allmän i maj och juni,
åtminstone ännu så långt norrut som i Medelpad. Flyger tidigast af alla blåvingar och vistas
helst i barrskog. Larven lär lefva på brakved.
L. semiargus, Ängsblåvingen, 29-33. Vingarna undertill askgrå, utan kantfläckar och
utan basalfläckar, åtminstone på framvingarna, men med den vanliga tvärraden af svarta,
med hvitt omgifna punkter utanför diskfläcken på hvardera vingen. Ofvan äro hanens vingar
violettblå, med mörka nerver och bred svart utkant, som inåt saknar skarp gräns; honans
vingar äro mörkbruna. Allmän på ängar, i synnerhet i skogens närhet. Flyger i juli.
L. minima, Lilla Blåvingen, 19-25 (taf. 11, fig. 3), den minsta arten af släktet och vår
minsta dagfjäril, liknar honan af föregående, men skiljer sig från denna genom sin raka
punktrad på framvingarnas undersida. Fläckvis allmän i södra Sverige. Flyger i juni-juli. Larven
lär lefva på getväppling.
L. arion, Svartfläckiga Blåvingen, 36-42 (taf. 11, fig. 4), vår största art, lätt igenkänd
på de svarta fläckarna på vingarnas öfversida, motsvarande undersidans punktrader. Före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
