Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej sällsynt öfver hela landet. Maj-juli. Larven är grön eller brun med gul ryggstrimma
och en stor gul, med svart omgifven fläck på sidan af kroppens leder. Han lefver på
Galium-arter och Epilobium augustifolium.
D. euphorbiae, Hvitsprötade Skymningssvärmaren (taf. 23, fig. 2) liknar mycket föregående,
men har ofvan snöhvita antenner och bredare ljust snedband på framvingarna. Den har
endast ytterst sällsynt träffats i Skåne, men är vanligare i Danmark.
D. elpenor, Allmänna Snabelsvärmaren, 50-65 (taf. 24). Framvingar olivgröna med
rödaktiga snedstreck samt röd fram- och utkant; bakvingarna rosenröda med svart rot och hvita
fransar i utkanten. Bakkroppen ofvan olivgrön med svart sidofläck vid basen, röd spets och
röd ryggstrimma. Allmän i de sydligare landskapen. Juni-juli. Larven, som afsmalnar
framåt och har litet hufvud, är grön eller brun, med ögonfläckar på sidan af de främre lederna
samt kort analhorn. Han lefver på Epilobium- och Galium-arter.
D. porcellus, Lilla Snabelsvärmaren, 45-50 (taf. 25, fig. 2). Framvingarna gulgröna med
röd utkant och röda fläckar vid framkanten; bakvingar vid basen svartbruna, därutanför
gulgröna samt i utkanten rosenröda. Bakkroppen saknar den föregåendes svarta sidofläck vid
basen. Allmän i de sydligare landskapen i juni-juli. Larven lefver på samma växter som
den föregåendes, hvilken han liknar utom däri att han saknar analhorn.
D. nerii, Oleandersvärmaren (taf. 20, fig. 2) tillhör södra Europa, men har tillfälligtvis
fångats på Gotland.
[D. celerio (taf. 25, fig. 1) förekommer i Medelhafsländerna, men har ej anträffats inom
vårt land.]
Macroglossa. Hit höra smärre fjärilar med mot spetsen klubblikt förtjockade antenner
samt bred, starkt luden bakkropp, som i spetsen bär en hårtofs. De flyga endast om dagen
och suga honung ur blommorna, utan att sätta sig.
M. stellatarum, Stora Dagsvärmaren, 45-50 (taf. 26, fig. 2). Framvingar brungrå med 2
svarta tvärlinier och svart diskpunkt; bakvingar gula med brun bas och utkant. I den
allmänna formen, i storleken och flykten har denna fjäril en påfallande likhet med en kolibri,
och i ännu högre grad är detta fallet med andra, i kolibriernas hemland lefvande arter, hvilka
t. o. m. af vana naturforskare af misstag skjutits i stället för de nämnda fåglarna. Arten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
