Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fam. 2. Plusiidae. Skiljer sig från föregående familj hufvudsakligen genom en hög
hårtofs, som ett litet stycke bakom halskragen uppstiger från ryggen af thorax, samt genom
förekomsten af guld eller silfverglänsande fläckar på framvingarna hos de flesta. Särskildt
är att märka förekomsten af två hos föregående familj ej förekommande fläckar i
mellanfältet bakom ringfläcken, nämligen den oftast V-liknande bågfläcken samt, närmast ringfläcken och
snedt bakom bågfläcken, men helt nära intill och stundom sammansmält med densamma,
den s. k. äggfläcken.
Fam. 3. Ophiusidae. Afviker från de föregående genom bakvingarnas korta diskfält, som
ej på långt när når till vingens midt. Hit höra de största af våra nattflyn.
Fam. 4. Deltoidae. Tämligen små och spensligt byggda fjärilar, som igenkännas på sina
långa palper, hvilka med mer än hufvudets längd skjuta ut framför eller ofvanför hufvudet.
Fam. 1. Noctuidae.
Af hänsyn till svårigheten eller snarare omöjligheten att på ett för nybörjaren
tillfredsställande sätt beskrifva hithörande arter hafva af denna mycket artrika grupp endast ett
fåtal arter omnämnts, och dessa hufvudsakligen sådana, för hvilkas igenkännande de
tillgängliga figurerna kunna vara till någon ledning. De första 4 släktena (Diloba-Acronycta)
anses af flera auktoriteter böra föras till spinnarna, men då det i de flesta fall torde möta
svårigheter för den ovane att igenkänna dem såsom sådana, upptagas de här i början af
nattflyen enligt flera andra författares föredöme.
Diloba coeruleocephala, Blåhufvan, 33-41 (taf. 44, fig. 4). Hanen med långt kammade,
honan med sågtandade antenner, ögon nakna. Sugsnabeln kort och mjuk. Kroppen särskildt
hos honan tjock och ullhårig och hufvudet föga utskjutande. Framvingarna äro gråbruna
med 2 mörka, skarpt vinkliga tvärlinier, mellan hvilka ses en stor, på midten afsnörd fläck,
som bildats genom sammanflytning af njurfläcken, ringfläcken och tappfläcken: Bakvingarna
gråhvita, med ett svartbrunt streck nära bakhörnet. (Ses på figuren blott på högra
bakvingen). Larven är blåhvit, med gula rygg- och sidostrimmor samt svarta vårtor. Hans blå
hufvud är anledning till namnet. Han lefver på fruktträd och slånbuskar. Ej sällsynt i
södra Sverige. Aug.-sept. Äggen öfvervintra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
