Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
grefve Henriks af Gleichen af år 1288, då han deremot
sedan blef mer svängd, så att hela figuren bildades af
krokiga linier fig. 117, såsom i grefl. ätten Tessins, n:o
58, vapen. I äldre tider voro lejonen helt ludna, senare
framstäldes de blott med stor man, som föll ned på
underlifvet i stora ringlar, samt med ludna ramar, hvars
tår vanligen voro utspärrade; svansen uppböjdes nära
vid roten, drogs uppåt parallelt med ryggen, först
ganska yfvig, sedan försedd med några få strån. Från
Fig. 117.
1600-talet är svansen ibland klufven i en s. k.
dubbelsvans, hvars delar äro lindade om hvarandra, samt har
hvar och en af dem sin ändtofs, hvilket förekommer för
första gången i Sverige på k. Gustaf Adolfs tyska
Nirnbergs-riksdaler af år 1632, samt dr. Kristinas svenska
mynt. De kronor, som lejon begagna, äro vanligen
öppna, prydda med tre blad, men ej slutna eller med
byglar försedda, och bör kronan stå lodrätt mot
sköldhufvudet. Är hufvudet vändt mot åskådarn, kallas det
lejonansigte. Lejon med uppspärradt gap kallas rytande.
Öfriga vanligen förekommande djur äro: leoparden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
