Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
posto mot väggen, en annan svingar sig upp på hans axlar,
och just som taket med ett väldigt dån störtar in, lyftes den
lille gossen af starka armar ur det brinnande huset. Den
lycklige fadern faller ned på sina knän och med ett hjerta
svällande af tacksamhet utropar han: “Kommen, mina
grannar, och tacken med mig Herren. Han har skänkt mig mina
åtta barn åter. Låt nu huset fara; jag är rik nog.”
Om Wesleys barndom är icke så särdeles mycket bekant.
När alla prydliga och granna fraser, hvarmed många
biografer sökt beskrifva denne märklige mans lefnad, blifvit
undersökta och det egentliga innehållet bragt i dagen, återstå i få
ord följande fakta. Wesley stod, i likhet med alla öfriga
syskonen, i tacksamhetsskuld till sin moder för sin första
undervisning. Hemskolan, under fru Wesleys ledning, började
och slutade med sång; och skoltimmarne räknades från nio
till tolf på f. m. och från två till fem på e. m. Intet af
barnen började läsa före fem års ålder. Lärosystemet var utmärkt
och tillämpades alltid noggrant, och det är sannolikt här vi
ha att söka grunden till den ordning och planmessighet, som
utmärker hela vårt kyrkliga system. En grundsats, som fru
Wesley först och främst sökte tillämpa vid barnuppfostran,
var ovilkorlig lydnad. Då barnet var ett år gammalt fick det
göra bekantskap med riset, så snart egenviljan började visa
tecken till lif, och hon förbjöd barnen alldeles att gråta högt.
Häraf förstå vi orsaken, hvarför Wesley vid mognare år
uppmanade föräldrar, då han predikade om barnuppfostran, att
icke gifva ett barn någonting det af okynne skriker efter; ty
det skulle vara att belöna skrikandet, och barnet skulle helt
säkert få det infallet att skrika snart igen. En annan
grundsats, som äfven strängt tillämpades, var att barnen skulle äta
blott tre gånger om dagen. Att äta och dricka emellan målen
var strängeligen förbjudet. Alla barnen skulle bada och gå
till sängs på slaget åtta, och på inga vilkor fick någon af
tjenstfolket vagga någon till sömn. Så snart ett barn kunde tala,
fick det lära Herrens bön och läsa den hvarje morgon och
afton. Råhet och elakhet kunde aldrig förmärkas hos dessa
syskon; och i umgänget med hvarandra måste de alltid säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
