Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 45 —
medlemmar skulle mottaga sakramenten i kyrkan. Hans
predikolokaler fingo ej kallas kyrkor utan kapell, hans
medhjelpare fingo ej kallas prester utan lekmannapredikanter och
hans församlingar kallades helt enkelt föreningar, för att
undvika bildandet af ecelesiolæ in ecclesia. Men tro icke att
presterskapet förstod betydelsen af ett sådant
tillmötesgående. När metodisterna kommo för att mottaga sakramentet
i kyrkorna, blefvo de ofta utstötta eller förbigångna och
stundom förföljde. I anledning häraf blefvo metodisterna ovilliga
att besöka deras gudstjensten Nu fordrades med högljudda
rop, att predikanterna skulle bemyndigas förvalta
sakramenten såväl som ordets predikan, men detta kunde naturligtvis
ej ske utan att åstadkomma söndring från statskyrkan. Till
slut fann Wesley det nödvändigt att sjelf utdela
sakramentet i några af kapellen samt lyckades förmå några af sina
vänner bland landets presterskap att biträda honom i denna
förrättning. Sådant var tillståndet i föreningarne vid Wesleys
död. Det var konferensen, som egde makt att afgöra denna
fråga. Och att den fullgjorde åliggandet på ett förståndigt
sätt, lär väl ingen kunna betvifla. Då meningarne inom
församlingarne voro delade, beslöts till förekommande af
splittring att hvarje församling erhöll rättighet att ordna dessa
förhållanden enligt egen önskan. Man lade ej band på någons
samvete. Om flertalet i församlingen gynnade förvaltningen
af sakramenten i kapellen, så var fåtalet icke förhindradt att
mottaga nådemedlen i kyrkan. Var icke detta rättvist och
billigt? På samma gång man icke ville taga några förhastade
steg, så ville man å andra sidan göra allt för att frälsa
själarne. Kunde detta ej ske på annat sätt än genom en
brytning med kyrkan, så var det konferensens pligt att förr
separera från kyrkan än uppgifva en enda af de punkter, hvari
hon skilde sig från henne.
Såsom afslutning på detta kapitel nämna vi några få ord
om den store reformatorns sista dagar. Alla hans
medhjelpare från ungdomsåren hade nedlagt vapnen och gått att mot
taga lönen, medan den åldrige veteranen med oförminskade
krafter ännu har uppsigt öfver Guds verk. Fletcher, Harris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
