- Project Runeberg -  Svenska metodismen i Amerika /
102

(1895) [MARC] Author: Nils Magnus Liljegren, Nils Olof Westergreen, Carl Gideon Wallenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 102 —

bedjare på jorden. Kväkare och några andra kristna
bekännare medgifva icke denna uppfattning utan säga helt
bokstaf-ligt: "Vi skola alls intet svärja."

Om kyrkan heter det i den trettonde artikeln, att den
utgöres af en förening troende, der Guds rena ord förkunnas
och sakramenterna förvaltas enligt Kristi instiftelse i alla
väsentliga afseenden. Grundprincipen är naturligtvis
personlig frälsning af nåd genom tron, som afskiljer oss från verlden
i gemen och magnetiskt sammansluter oss med lika sinnade
till ett folk för att gemensamt strida och fröjdas i hoppet om
den tillkommande härligheten. Fadern i himmelen vill hafva
andliga tillbedjare äfven på jorden, men det är naturligt att
vi bygga tempel för den Högstes dyrkan och tillbedjan, ehuru
Herren är midt ibland oss, hvar och när helst två eller flera
komma tillsamman i hans namn. Sakramenterna och Guds
ord i sin yttre form äro icke afgörande med hänsyn till Kristi
synliga kyrka i verlden, utan står det skrifvet: "Hvar och en
som åkallar Herrens namn gånge ifrån orättfärdigheten,"
"Herren känner de sina och utan bröllopskläder passar ingen
att vara med vid den stora nattvarden. Ett uppriktigt begär
att undfly den tillkommande vreden vänta vi hos alla dem,
som vilja räcka oss handen till gemenskap; men Herrens Ögon
se djupare efter tron för att kunna bevisa sin rika, härliga
nåd, iståndsättande själen att undfly det onda och göra det
goda. Använda vi flitigt nådemedlen, varder begäret i själen
uppenbart genom frukter till bättring och rättfärdighet.
Framställer vår Frälsare porten trång och vägen smal, är det
nog så; vi hafva lika litet rätt att göra porten vidare som
vägen bredare. Nu är det emellertid möjligt att falla ur nåden
och synda efter rättfärdiggörelse, förnyelse och fullbordad
helgelse, då visserligen den sista villan blifver värre än den
första, hvadan mycken bön och ständig vaksamhet erfordras
samt synnerlig ömhet och kärlek å vår sida, att vi icke blifva
medbrottsliga till hans död, som går bort till sina spyor som
hunden eller sölar sig i smutsen som svinet, sedan det
ren-tvaget blifvit. Den tolfte artikeln klargör vår ståndpunkt i
detta afseende: Vi kunna falla, än bättre är det dock, att vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmetiamer/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free