Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—i.:>.">—
ännu lefver och är professor i teologi vid Bostons universitet, var
Dr. Daniel Steele, en af de heligaste och lärdaste män inom
metodistkyrkan. Samme Dr. Steele har i följande ordalag skildrat sina
intryck från denna tid af Hedströms verksamhet, hvilka i ej ringa
mån visa oss, hurudan Hedström var som menniska och
predikant.
"Jag är icke fullt viss,11 säger Dr. Steele, "enär jag icke har
de allmänna konferensprotokollen till hands, men jag tror att det
var i april 1841, som Olof G. Hedström utnämdes såsom en af de
tvenne predikanter pa Windham-kretsen, Delaware-distriktet af
Newyork-konferensen. Detta var samma krets, hvarest biskop
Francis Burns hade blifvit omvänd och utdanad för sin kommande
verksamhet iden "mörka kontinenten" Afrika. Broder Hedström
var närmaste granne till mitt föräldrahem, i ett min fader tillhörigt
hus. Han var vid denna tid mycket bristfällig i sin användning
af det engelska språket, i synnerhet i sitt uttal, i det han t. ex.
förblandade w med v, sägande "salivation" i stället för "salvadorn"
Han tilltrodde sig ej förmåga att sjelf skrifva sina meddelanden om
väckelser, utan förmådde mig att vid dylika tillfällen tjena som
hans sekreterare. Han hade ofta anledning att begagna min hjelp
i detta afseende, ty hans predikan var i andens och kraftens
bevisning. Kretsen var stor, omfattande icke mindre än aderton
predikoplatser, till största delen i skolhus i Windhams, Lexingtons
och Huntons distrikten i Catskillbergen. Han besjälades af
utomordentligt allvar i sina predikningar. Ingen menniska betviflade
någonsin hans uppriktighet eller äktheten af hans omvändelse.
Han hade ett brinnande begär efter själar, hvilket ock öfvervann
all likgiltighet och allt motstånd. Sådana, som kommo för att
kritisera hans brutna engelska, qvarblefvo i många fall för att
bedja. Det var hos honom ett drag af känslofullhet och ömhet,
som betydligt ökade verkningarne af hans predikningar. Somliga
af dem äro ännu, efter ett halft århundrade, lefvande i mitt minne.
Öfver den texten: "Huru skola vi dä kunna undfly, om vi icke akta
en sådan frälsning?" voro hans punkter dessa:
1. Kallelsen till domen kan icke undvikas.
2. Domstolen adjournerar aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
