Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häl följd av reseskisserna Från Col di Tenda till
Blocksberg (1888), romanen Endymion (1889), ett par
estetiskt-teoretiska ströskrifter och den stora
bekännelseskriften och skönhetssägnen Hans Alienus (1892).
Tre år senare kommo hans Dikter och med Karolinerna
1897—98 var han inne i den långa perioden av
historisk prosaalstring. Med undantag av den stora
diktcykeln Ett folk och ett par smärre knippen av dikter
har han under mer än ett årtionde hållit sig från versen,
ehuru den är »en konst för män» enligt Hans Alienus,
och hyllat prosan, glasögonormarnas konst enligt
samma hemul. Heidenstams prosa ligger fjärran från
dagens samtalston, stundens tidningsspråk, som annars
tränger in överallt; och vi behöva alltför väl dess
högtidliga arkitektonik, dess sinnrika och fyndiga
åskådlighet; men hans vers får därjämte över sig ett stort
sus, en klang och en prakt, som vi ej ha råd att vara
av med, och vår vittra framtid tycks mig arm, om
den inte innebär åtminstone ett par diktsamlingar
till av Heidenstam. Lyckligtvis äro de senaste
intygen om hans bevarade diktarlust så starka, att man
ej kan tvivla på att ett band dikter snart är att vänta.
Den klassiska prosastilen från hans mandomsår var
icke hans begynnelseform. Oavsett den smula
gallicism i uttryck och uppfattning, som kom med under
hans uppehåll utomlands, — bland dem, som haft
inflytande på honom, har han själv nämnt Richepin
— var hans börjande författarskap stundom mer
präglat av det tillfälliga än av det typiska. Målaren och
grubblaren hade inte alltid smält tillsammans i hans
konst. De hade ordet var sin gång; endast när
kärleken till Österlandet i sin låga tog opp både ögats lust
och spekulationens hetta, vart det en enhet. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
