Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociala och ekonomiska förhållanden. - 4. Egendomens och inkomsternas fördelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Penningar. Den äldsta handeln var byteshandel.
Man utbytte en vara, som man icke behövde, mot en
annan, som man behövde. Men redan i avlägsna
tider och hos många olika folk fann man på att som
bytes- eller betalningsmedel använda vissa föremål,
vilka man av olika anledningar tillerkände ett värde
eller en köpkraft. Hos somliga folk i Afrika har man
för detta ändamål använt en snäckart eller glaspärlor
eller något dylikt. I Sverige omtalas i äldre tider
boskap eller vadmal som dylika värdemätare. De
användbaraste föremålen av detta slag ha emellertid
metallerna visat sig vara och bland dem
företrädesvis de ädla metallerna. Ursprungligen begagnade
man sig av dessa efter vikt, klippte t. ex. av eller
högg av ett eller annat stycke av en guld- eller
silverten, men redan flera hundra år före den kristna
tideräkningen hade man i Mindre Asien hittat på att
prägla mynt eller att åt de i handeln använda
metallstyckena giva en bestämd form, vanligen rund,
och förse dem med någon bild, en prägel, och med
inskrift. Man hade därigenom fått ett bekvämt
bytes- och omloppsmedel, och det är en större eller mindre
mängd därav, som fått namnet penningar. För att
åt myntväsendet giva ordning, stadga och förtroende
har i de civiliserade länderna staten övertagit eller
bestämt grunderna för detsamma. Det har funnits
och finnes ännu en mångfald olika slags mynt. I
senare tid ha för att underlätta varuutbytet vissa
länder slutit föreningar eller myntkonventioner om att
begagna samma slags mynt. En sådan förening har
ingåtts mellan Sverige, Norge och Danmark, vilkas
mynt kallas kronor och ören. Den vanligaste
myntmetallen är numera guld, så t. ex. i de skandinaviska
länderna. Av silver eller koppar (brons)
tillverkas i så fall blott s. k. skiljemynt, som man är
skyldig mottaga endast intill ett visst belopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
