Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des. Der {kola de onda andar nypa edra bröft med
glödande tänger, fom man är van att göra med dem fom
röfva på landsvägar, emedan I genom edert blottande
mångens hjerta hafven röfvat. Ytterligare förfäkrar jag
eder att, der I icke genom denna min välmente (krift
viljen låta eder af denna odygden aflkräcka, få kan jag
ej annat om eder döma, än att I måtten alldeles vara
förhärdade. Ack, fatan hafver länge nog eder i fin tjenft.
Satan tjena edra ögon, när I af lättfärdighet käften dem
på andra; fatan tjena edra händer, med hvilka I eder
barm utfmycken och blotten; fatan tjenar edor tunga,
när I locken andra eder klädedrägt att följa; fatan tjena
edra fötter, när I fpafferen fa blottade till att låta {kåda eder;
fatan tjenar det hjerta, fom på ingenting utan allenaft på
flärd, kättja och högfärd är betänkt.» Ingen af vår egen
tids kraftigare »fvafvelpredikanter» fkulle behöfva blygas
för denna lilla utgjutelfe. Theophilus tycker imellertid,
att, då de, fom af lättfärdighet kafta fina ögon på andra,
tjena fatan, borde »något hvar bjuda till att akta fig och
icke få mycket och träget fe efter qvinnornas blotta bröft,
barm, halfar, armar etc.», äfvenfom han i fkilnaden
mellan ögon, händer, tunga och fötter å den ena famt hjertat
å den andra fidan finner »en vacker och berömmelig
di-ftinktion och en herrlig bekännelfe».
Härmed ha vi följt Gottlieb till flut; ty hans på
dålig franfk vers fkrifna Epitaphe de fontange med defs lika
fkrala fvenfka öfverfättning kan med fkäl förbigås. Icke
få Theophilus-Gripenhielm. Han har, fedan han punkt
för punkt följt den fanatilke och hårdragande
motftånda-ren, bifogat en allvarlig efterfkrift, af en ädelhet i ton
och en fans i åfigter, fom än i dag förtjena erkännande
och aktning. Han beklagar förft att »vårt fvenfke, ädle,
rike och fullkommelige fpråk och modersmål» fått
mottaga få få nyttiga afhandlingar och få månra dåliga
arbeten. Han nämner vidare, att man hyfte benägenhet
att anfalla folk för klädedrägten fnarare än för verkliga
fel och fynder, och att »fontangeförföljarens» fkrift lätt
kunde ftyrka det lägre folket och flöddret i defs luft att
med {kymford och hån öfverfalla välklädda perfoner af
ftånd pä gatan. Derpå vänder han fig till allt för nitilke
preftmän, uppmanar dem att ej med andelig högfärd och
öfvermod döma och fördöma näftan för obetydliga fel,
utan hellre likna fin guddomliga förebild i faktmod och
mildhet. Slutligen tilltalar han fin höga öfverhet, öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
