Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värfvade honom till dragon med ett glas vin, hvari låg
en dukat.
Från Lund följde Luxenburg fin herre och Karl till
Strömftad. En gång fick konungen fe honom ridande
på en klippare mellan denna ftad och Svinefund, och
han red genaft för ro (kull omkuli den lille dvärgen
med fin egen haft, kallad Knips; för omaket fick den
kullridne ett par dukater. En annan gång varfeblef
kungen i ftaden en liten puckelryggig rådmansdotter och
beflöt genaft att hon tkulle bli Luxenburgs maka. Allt
gjordes i ordning, preften till och med var till hands;
men dvärgen gret bitterligen och nekade, oaktadt löftet
om en bondgård, till att fullborda äktenfkapet, från
hvilket han ock af konungen befriades. Det fifta fkämtet
med den lille rolighetsmakaren vilja vi anföra med
Da-LINS egna ord.
»Om en lögerdagsmorgon näft före den ftore
kungens död flockades Luxenburg af fältmartkalken med
mat till kungen i tranchéen. Han hade med fig tre
hjer-par, tre apelfiner, ett ftycke oft och några tkorpor, allt
i en fervet inknutet. Han hade befallning att lemna det
i kungens egna händer och att ftrax underdånigft lyda,’
hvad honom fades. Som hans maj:t då intet var i fitt
tält, utan uppe vid fkanfen Gyldenlöw, flå följde
Luxenburg med generalmajoren Schwerin till kungen, fom
frågade honom, hvad han hade i klädet. Frukoft, fvarade
Luxenburg. Derpå upplöfte han ferveten och efter hans
maj:ts befallning lade maten på hatten, hvaraf konungen
ftåendes åt på berget utanför fäftningen. Härvid må
anmärkas, att denna dagen var den förfta gång vår
Luxenburg varit med fin fot i löparegraf.––Konungen
frågade Luxenburg, hvilken väg han kommit dit.
Gen-ftigen, fvarade Luxenburg. Det är intet rätta vägen,
fade hans maj:t; denna vägen fkall du gå hem igen.
Den vägen gick inåt fäftningen Fredrikshald, fom då
belägrades; men icke defs mindre var Luxenburg efter
fa.lt-marfkalkens befallning ftrax hans maj:ts ord lydig. Åt
generalmajoren Schwerin fade konungen: Tag ferveten!
och åt Luxenburg: Gå du hem, och farväl! ftod
imeller-tid på berget med fina officerare och fåg på
Luxenburgs-hemrefa. Luxenburg gick vid pafs tre eller fyra mufköt-
fkott fina trygga och utmätna fteg,––-ända till defs
han fyntes komma fäftningens eld något för när. Då lät
hans maj:t genom generalmajoren Schwerin vinka honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
