Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han genaft med flor bitterhet, att bitkopen ej hade något
att beftälla med hans förfamling, och hotade att lägga
focknen under Strengnäs ftift. Komme bifkopen, kunde
det hända honom den »fkimpten», att kyrkdörren
flängdes midt för hans näfa o. f. v. Härom följde fedan en
fkriftvexling mellan den ftolte Sparren och den å fin fida
kraftfulle bifkop Olof Laurelius, fom ännu förvaras och,
enligt en biografs utfaga, »vifar adelns myndighet och
orimliga fordringar». Stridens utgång är ej känd. Den
var imellertid endaft ett förfpel till hvad fom fkulle fke
under en fenare tid.
Efter hans förtidiga död (1669) var Engsö hans
en-kas fäte och ärfdes fedan af hans föner, Erik, kallad den
halte, och Johan, båda barn vid fadrens frånfälle. Det
är egentligen den fenare, flutligen öfverflelöjtnant vid
Helfinge regimente, fom infkrifvit fitt namn i ftällets
häf-der, faft pä ett föga uppbyggligt fätt. Han förde
nämligen der ett högft flösaktigt och oordentligt lefnadsfätt,
fom väckte allmän förargelfe inom den omgifvande
trakten. Preften i förfamlingen, en redlig och nitifk man vid
namn Vigelius, anlag fig vid hans allt mer öfverfiand
tagande liderlighet fkyldig att göra honom föreflällningar,
hvilket la förbittrade Sparren, att han llrax i konfiftoriet
fordrade kyrkoherdens bortflyttande. Då detta
naturligtvis ej föranledde någon åtgärd, utbröt Sparres vrede i
otygladt raferi. Han lät 1707 tillftänga fockenkyrkan och
förbjöd under fvåra hotelfer all gudstjenfts hållande
der-ftädes. Folket i förfamlingen fick af denna anledning
från den 28 januari till den 12 juni 1707 famlas till
fön-dagsandakt på kyrkoherdens gård, en händelfe fom
förmodligen faknar motflycke i fvenfka kyrkans hiftoria.
Landshöfdingeämbetet målte flutligen låta med våld
fprän-ga kyrkdörrarne. Sparre fvor och var urfinnig famt fkref
till bifkopen i Vefteräs Ifer och hotade att ånyo tillfluta
kyrkan; och ehuru han i fvaret blef eftertryckligen
varnad för följderna, fatte han dock fin hotelfe i verket.
Efter flerfaldiga klagomål af paftor och förfamling, drogs
faken inför rådet i Stockholm och hänlköts till hofrätten,
fom genom häradshöfding Weltenhielm lät hålla
ranfak-ning i orten. Preft och förfamling, fom i allt befunnos
ofkyldiga, fällde förböner för den råe landtjunkaren’ för
att mildra hans dom. Denne lydde pä offentlig
kyrko-pligt och afbön, och en annan kyrkoherde än den
förfördelade fick aflöfa honom. Han pligtfalldes äfven till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
