Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudfakliga innehåll är, att han förällkat fig i den
fköna prinfeflän Leonora och för henne genomgått
otroliga farligheter, men icke dess mindre af henne behandlas
med ftörfta kallfinnighet, hvarför han fattat det
förtvif-lade beflutet att intaga Vifapor, prinfeffans faders
hufvud-ftad, och utkräfva en blodig hämnd för den grymmas
fkull. Imellertid förvandlas genom någon ofantligt läglig
omhvälfning Leonoras köld i en kärlek, lika öm fom den
fmäktande Rolofs, och efter någon galant brefvexling och
åtfkilliga fmå förklädnadsäfventyr flutas allt med ’bröllopp.
Det hela omfattar blott 400 fmå oktavfidor.
Huru föga infigt författaren haft i romanens formella
fordringar, fynes redan deraf, att han förlagt verkets
egentliga kärna i en berättelfe, gjord af hjelten fjelf, och
att fåledes hela handlingen blott beftår i flutet.
Defs-utom inftrör han här och der vid tillfälle fmå
afhandlin-gar i ftatskonft, politifk ekonomi o. d. *, fom utgöra den
didaktifka ballaft, hvarförutan han ej trott fig kunna gå
i land med fitt förehafvande och behaga fina läfare. För
öfrigt må medgifvas, att de båda berättelferna efter de
tyfka mönftrens förefyn äro fpäckade med händelfer af
högfb förvånande och otrolig art, och att ftilen, med en
dragning åt fvulft, dock på det hela är värdig och
vårdad. Något uppfeende eller ens någon uppmärkfamhet
väckte boken ej, få vidt vi känna.
I ett äro MöRK och Wexell fins imellan lika och
olika de öfriga författarne af famma flag: båda betrakta
nämligen romanen blott fom medel att på ett
behagligt och tilldragande fatt bibringa läfaren moralifka
fan-ningar eller religiös uppbyggelfe; och de bilda
härigenom en egen, ehuru liten, grupp. Deras yttranden i detta
hänfeende äro alldeles otvetydiga. Redan i företalet till
Adalrik och Giöthilda heter det: »— att du ei må varda
bedragen, Värdafte Läfare, lå vet, du fer här allenaft
dichtade Målningar, doch ftrukna med eviga Sanningar.
— — Intet annat än Dygden i fin fägring och lafterna
i fin blygd hafva ftådt för ögonen. — — Hvad fom
drifvit vår Fiäder, är intet annat, än ett ofkyldigt Nit
för Dygden» o. f. v. Än tydligare framlägger MÖRK
fina åfigter i företalet till Thecla. Der yttras bland annat
följande: »Jag lofvar dig här ej någon fådan målning,
fom fägnar kitsliga ögon, eller en faga, fom fmickrar
Se t. ex. fr. 67—78, 170—177, 184—230.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
