Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelfer är förlagd öfverallt, i London fom i Paris, i
Lifabon fom i Miinchen, utan att ett dylikt ftändigt
ombyte tyckes bekymra författaren det minfta. Hans hjelte,
Stappelman, är en kringirrande, liderlig, på fpel och
fruntimmer begifven herre, fom ej väl hunnit räddas ur dep
ena vådan, förrän han (af författaren) hufvudftupa drifves
in i den andra än fvårare. Merendels är det någon
kärleksintrig, ej alltid af finafte flag, eller något bedrägeri,
fom orfakar hans fländiga motgångar. Ändtligen
upp-höjes han ur fin förnedring, blir åter hvad han förft varit,
»en anfedd handelsman», och ingår ett lyckligt gifte.
Något fynnerligt begrepp om pfykologifk fanning,
kon-feqvens och motivering i karaktersteckningen ådagalägger
SäFSTRÖM ej; men äfven hans läromäftare PRÉVOST har
ej deri fin ftarkafte fida. Åtfkilliga, till en del mycket
långa, inflätade berättelfer, alla diktade
lefvernesbefkrif-ningar, uttänja romanen öfver måttan, utan att gifva den
någon motfvarande omvexling. Ej heller är SÄFSTRÖM
få nogräknad om urfprungligheten i fina äfventyr: än
påträffar man någon välkänd conte af LäFONTAINE, än
någon annan anekdot; än inftufvar han långa befkrifningar
öfver frimurarereceptioner o. d., tydligen blott i
beräkning att ockra på fina läfares nyfikenhet eller ännu fåmre
böjelfer. Imellertid fordrar fanningen det erkännandet,
att hans fkildringar af fituationer, när de väl en gång
inträffat, är liflig och rafle, ^ att famtalen verkligen äro
få-dana, ej blotta tal fom hos MÖRK, och att hans ftil är
jemn, flytande och ledig, deri bildande en ftark motfats
till den mörkfka poetifka profans afmätta, något tröga
högtidlighet och eftertrycklighet.
Bäfta bevifet derför, att Prévost verkligen varit den,
fom bildat SÄFSTRÖM till romanförfattare, ligger i hans
andra verk: En fri-murares lefvernes bejkrifning, utgifven
af et fruntimmer*, hvilket äfven arktals utgafs. Det är
nämligen till ftörre delen en fri öfverfåttning af Mémoircs
d’un honnete komme, hvilket arbetes förra hälft tillhör
PrévöST**. I den del af detfamma, fom han författat,
* N:o I—72. Sthm 1754. 4:0. — Andra gången uplagd. Derft.
1783. 8:0. — Boken är tillegnad »de värde herrar, föreftåndare, och
med-lemmar af den berömda Fri-Murare Logen uti Stockholm», och
denna tillegnan undertecknad Flaminia. Äfven den luft att myftifiera
och lemna diktade upplysningar om fina arbetens tillkomft, hvilken
ka-rakteriferar Säfström, är ett arf af Prévost.
** Se noten f. 556 f. i förfta upplagan. Förhållandet med franlka
urfkriften och det fvenlka arbetet är följande. Af Mémoires a’un honntle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
