Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkfqjnhet var det fom allt ftarkare utpräglade Orvar
Odds individualitet i den honom egendomliga riktningen:
han blef — »kåför». Hans förnämfta uppgift under den
tid han hade del i Aftonbladet, eller i nära tio är, var de
lätta revyerna, fkämtet för dagen, ftundom äfven
konft-och litteraturkritik. Att han med fin eldfängda natur,
fina frihetsfträfvande åfigter ej få fällan förlöpte fig
under detta fkede, är naturligt. Särfkildt vitna de
upprepade anfallen mot TEGNÉR, hvilka till ftor del hade honpm
till upphofsman, att han då väl mycket frigjort fig från
äfven fådana förutfättningar, hvilka alltid (kola förbli
nödvändiga för menfkligheten: vördnad för ålderdomen,
tack-famhet för ett ftort lifs gerning.
»Han har aldrig älfkat tyfkarne eller Tyfkland, men
han är fransman till nio tiondedelar af fitt väfen», yttrar
han om fig fjelf. Det oaktadt får man väl ej lemna
alldeles ur figte, att, famtidigt med Sturzen-Beckers förfta
uppträdande och i famma riktning fom han, »das junge
Deutfchland» begynte utveckla fina åfigter, och framför
allt att den förledaren Heine med fin flora talang och
fin haltlöfa, blaferade lifsåfkådning banat väg till
litteraturen för alla de fjukliga och hopplöfa känflor, fom rörde
fig inom den tyfka famtidens bröft under reaktionstidens
fenafteår. Vare långt från ofs att påftå, det Orvar Odd
af denne gubbfkald hemtat något af hans märgfattiga
grundåfigter; men nog är det vifft, att det formella i
Heines (kaldfkap haft ej obetydligt inflytande på Orvar
Odds, och att, i fynnerhet under de yngre åren, äfven
det heinefka »grinet» ej var främmande för den fvenfke
fkämtarens penna, om ock ofta för hans hjerta.
Åren 1838, 39 refte han i Tyfkland och Frankrike,
och denna refa, hvilken han befkrifvit i En utflygt ur
boet (1842), blef af mycket inflytande på hans utveckling.
Han fullkomnade här fin uppfoftran fom kåför,
»följeto-nift», fom han fjelf brukade kalla det, och efter fin
åter-komft var och förblef han ej blott fkaparen af denna
genre för Sverige, utan ock den »erkändt förfte». Vid
famma tidpunkt begynte han äfven utveckla en
fjelfftän-dig litterär verkfamhet bredvid fin publiciftifka. Redan
1834 hade han utgifvit Tre fcptemberdagar i Stockholm
och Scxor-all; nu följde Med en bit krita (1841), Med en
bit blyerts (1842) och Ur Stockhohnslifvet (1844), alla
innehållande de meft lekande och qvicka fkildringar, i
fynnerhet af hufvudftadens egendomligheter, figurer och fcener.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
