Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Andakt - 28. Ande - 29. Andedrägt - 30. Andfådd - 31. Anfalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanken på Gud och gudliga ting, i bön, betraktelse eller
åhörande. Andäktighet, böjelse för eller vana vid
andaktsöfningar; äfv. ofta liktydigt med Andakt.
Uppbyggelse, väckelse till fromhet och dygd genom lära
eller föredöme. Salvelse, patetiskt, känslosamt,
gråtmildt föredrag, med syfte att beveka.
28. Ande. Själ. Sinne. Hjerta. — Ande, ett
okroppsligt, med förnuft, vilja, känsla och
verksamhetskraft begåfvadt väsende. Själ, menniskans andliga
del, som lifvar kroppen och fortlefver efter dennas
upplösning. Sinne, själens förmåga att emottaga intryck
utifrån eller inifrån. Hjerta, själens förmåga att erfara
känslor och lidelser; äfv. själens drift till välvilja mot
andra.
29. Andedrägt. Andedrag. Andetag. Anda. —
Andedrägt, den lifsförrättning, hvarigenom luft insupes
i lungorna och åter utsläppes. Andedrag, Andetag,
luftens insupande i lungorna för hvarje gång särskilt.
Anda, den luft, som genom andedrägten utsläppes ur
lungorna, t. ex. hafva elak anda; äfv. liktydigt med
Andedrägt, t. ex. hämta andan.
30. Andfådd. Andtruten. Andtäppt. Andlös.
Flåsmätt. Flämtande. — Andfådd, Andtruten, kallas den,
som till följd af häftig kroppsrörelse andas kort, tätt
och hastigt. Samma betydelse har äfven Flåsmätt, men
brukas endast i folk- och hvardagsspråket. Andlös,
ytterst andtruten; säges äfven om den, som återhåller
andedrägten; äfv. liktydigt med liflös, död. Andtäppt,
som till följd af något inre kroppsligt hinder har
svårighet att andas. Flämtande, som andas tätt, häftigt
och hörbart, t. ex. af trötthet, hetta, feber o. s. v.
31. Anfalla. Angripa. Öfverfalla. Våldföra.
Antasta. Anhålla. Öfverraska. Öfverrumpla. Ansätta.
Storma. Bestorma. Förgripa sig. — Angripa, med
ord eller gerning börja strid emot någon. Anfalla,
innebär ett häftigt, Öfverfalla, ett plötsligt angrepp.
Våldföra, utöfva våld emot någon. Anhålla, nödga någon
att stanna, för att redogöra för sig eller uppfylla ens
begäran; äfv. fasttaga, gripa. Antasta, angripa med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
