Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2$
TAFVELGALLERI.
"Ack, herr Cavaliere, hvem skulle kunnat tro, att jag, Gian Orevalcore, en god adelsman
frän Planesia, måste dragas med ett sådant öknamn hela mitt lif igenom? Men sade ni verkligen
10,000 guldpiastrar? Eller hörde jag orätt? . . ."
" Tiotusen!"
vSom Frediniani eger?"
"Det vet jag icke så noga; men hans syster har på min ära penningarne i sin låda. . ♦"
"Ah, då kan det vara mycket, mycket att göra, Cavaliere... Jag skall strax försöka, om
jag icke någonstädes kan få slag på pojken."
rTräffar ni honom, så plocka honom ren!11
c
"Ah, den goda viljan fattas icke," brummade signor Piano.
"Och när ni fått penningarne i er hand, Piano, då . . ."
"Nå?"
"Då skall ni låna mig dem! Jag betalar god ränta!"
Piano skrattade så, att han måste kröka sig.
"Nej, så tokigt!" sade han ändtligen. "Det fins dock ännu storartade löjligheter i verlden.
Den gamle Piano såsom penningjude! Har man någonsin hört en sådan galen idé? God afton,
Cavaliere. Gud bevare ert goda förstånd!"
Kådlös stod d’Arpino där, under det Piano hvisslade en gatmelodi och långsamt vankade bort.
Vid Milnio stannade spelaren och lade fingret på näsan, stack ned handen i gördelpungen och
betraktade granskande de uppdragna mynten.
o
"Åtminstone ännu sex doppier," mumlade han och gick raskt tvärsöfver gatan, för att med
fingerknogarne trumma på en tillsluten fönsterlucka.
Genast kom en gammal man ut ur dörren, lyste på fridstöraren och sade:
"Är ni väl försedd i afton, signor Piano ? Jag har gifvit mitt ord på, att ni icke vidare får
slippa in, för att spela på kredit och sedan ställa till krakel. Visa mig edra penningar."
"Hvem är därinne, gamle isbjörn? Det måste jag framför allt veta. . ."
"Visa fram edra penningar och betrakta mans sjelf sällskapet . . . Jag brukar ej nämna
några namn."
"Se här då!"
Den gamle såg ett halft dussin guldstycken blänka.
Han mumlade bifallande, men anmärkte dock: "Signor Piano, det vore kanske så godt, att
ni lemnade mig er värja i förvar."
"För förtäringen, menar ni? Den betalar jag genast."
"Åh nej, signore > men för slagsmålet, som möjligen kunde uppstå . . ."
Piano inträdde i huset, stängde dörren och lade handen mycket teatraliskt på sitt vapen."
"Det ser ut, signore, som om ni, skröplig och åldrig som ni är, icke satte något
synnerligt värde på den kalla och flämtande lifsande, som ni ännu eger qvar. Jag försäkrar er, att ni
efter alla konstens reglor skall blifva affärdad, om ni ännu en gång blott med en min eller rörelse
vill låta mig förstå, att ni har i sinnet att afväpna en kavaljer, som gör er den äran att komma
in i er fördömda spelhåla."
"Ah, åh, signor Piano!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
