Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
29
"Och vinsten delas halft om halft?"
"Det förstås! Jag söker Frediniani," sade Piano.
"Den sköna Fillidas bror?"
"Det fins bara en spelsjuk, lättsinnig "snäll gosse" i Rom, som heter Giulio Frediniani, och
pengar har han just nu—jag vet det! Det vore en riktig kupp! Blixt och dunder!
Buzzio såg på Maestro Piano med en forskande blick och svarade sedan mycket betänksamt:
"Har ni verkligen ännu icke varit inne i andra salen bakom det mörka galleriet?"
"Jag har just nu kommit in hit."
"Nå, därborta är signor Frediniani och gör högst älskvärdt sin kur för två källarflickor."
"Hvar?" ropade Piano och steg upp med blixtrande ögon. "Åh, jag vet nog; om jag
bara får se honom, så vill jag svära på, att affären snart skall vara i gång. Stanna här ni,
löjtnant, och — om det blir spel af—så säger ni mig de "bokstäfver", med hvilka Giulio räknar!"
"Icke så högt! Ja, ja! Men jag förbehåller mig hälften..."
Piano kryssade sig fram mellan de täta stolraderna och styrde kurs på en i det aflägsnaste
hörnet af salen befintlig dörr.
Knappt fem minuter därefter återvände han, ledande vid armen en ung man, som
ögonskenligen var i en ganska hög och upprymd stämning. Det var brödren till den under namnet
Phyllis så högt firade Fillida Frediniani, damen på Forum.
Giulio såg förvånad upp, då han befann sig midt framför löjtnant Buzzio.
"God afton, Cavaliere," sade den unge mannen, "och tag icke illa upp, om jag också
genast säger god natt. Piano, du talte icke om för mig, att du hade annat sällskap — jag vill nu
icke vara tillsammans med någon annan än dig! Hvad angå mig de andra? Du har betalt fem
sekiner för mig — du har alltid pengar — hvar fins en man lik dig ? Jag vill icke veta af
Cavaliere Buzzio — lät oss återvända till våra damer... Och jag betalar allt, allt — i morgon!"
"Ja, ja, min Giulietto, sade Piano, dragande med sig ynglingen, "det få vi nog talas vid
om! Men jag har en vigtig sak att anförtro dig, det rör din syster Fillida ... Ah, per Bacco, om
du ändå icke vore så ung och hade skägg och en styf arm att handtera värjan med . .. Men du är
ju ett barn!... Kom bara! Du måste veta det; måhända kan saken hjälpas i sista stunden."
Giulio stod orörlig. Han hade lagt handen på sin värja, som prunkade med förgyldt fäste
— en skänk af Michele Angelo Amerighi.
"Du vågar förolämpa mig, Piano?"
"Ja, jag vågar allt, för att gagna dig, barn!"
"Jag är icke något barn, allraminst för dig!"
"Godt, rolig natt då, signor Giulio! Du skall tänka på mig i morgon, när din syster låtit
bortföra sig af Caravaggio! Man skall lemna dig på gatan, enfaldige tok som du är, och alla de
penningar, som din syster eger, skola icke bevara dig från det ödet att med din stora värja vid
sidan nödgas gå och tigga på Roms gator . .. Nå, så gå då! Pengar har du inga, signor Frediniani,
och Cavaliere di Buzzio och jag hafva andra saker att förhandla, än att låta skymfa oss af dig. .."
Det mot Giulio riktade slaget visade sig tillintetgörande.
Ynglingen började efter en stunds besinning att taga en bedjande ton. Piano förhöll sig
lugnt afvisande. Buzzio fick af Giulio en hedersförklaring, men syntes ändå blott halft blidkad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
