Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rembrandt och hans fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TAFVELGALLERI.
"Så gå då och sök upp er skördedrottning. Skaffa er en flicka sådan ni behöfver,
porträttera henne och gif mig sedan era "Moissonneurs"."
"Jag behöfver icke söka henne, ty en lefvande qvinnobild skall ändå aldrig hinna upp till
mitt ideal."
"O, ni storskrytare!" utropade Rembrandt lifligt; "akta er, att ni icke möjligtvis möter en
flicka, inför hvilken er pensel kommer på skam, så att ni måste bekänna: "inför denna natur är
min konst död."
Van Dyk uppreste sig stolt. Men Rembrandt tog småleende farväl, uppmanade honom ännu
en gång att söka sig en skön, verklig modell för skördedrottningen och gick sin väg. Hemkommen
sade han till sin fru:
"Känner du Van Dyk?"
"Jag har sett hans porträtt, svarade Jantje."
"Har du sett den förgylda kyrkstolen bredvid adelsmännens bänk i domkyrkan?"
"Ja visst, det är ju ståthållarens."
"Godt, gör dig fin och gå strax i kyrkan. Ståthållaren och Van Dyk skola icke uteblifva.
Sätt dig midtemot dem och laga, att Mynheer Van Dyk ser dig, min vackra lilla hustru, så noga
som möjligt. Förstår du?"
"Ja, men hvarför?" . ..
"Han behöfver en modell, och den vill han icke hemta ur Guds sköna verld utan ur sin
egen hjärna. Men han skall se dig, och då vill jag svära på, att han genast får lust att måla
af dig, och målningen skall bli min. Jag skall spela den stolte herrn ett duktigt spratt; jag är
fast besluten att få rätt emot honom. Gå, Jantje, och var älskvärd; men förstå mig rätt! . .. icke
för mycket!"
Jantje gaf genom ett skalkaktigt småleende tillkänna, att hon förstått honom, hvarpå hon
klädde sig som en drottning, gick till kyrkan och satte sig på den öfverenskomna platsen. Van
Dyk visade sig snart vid ståthållarens sida. Hans blick föll på den jovialiske Rembrandts unga
blomstrande fru, hvilken mildt småleende uthärdade Sen unge målarens blixtrande ögonkast. Hon
tycktes på det högsta intressera Van Dyk, som oaktadt sin kärlek till fröken Van Maleder var
ingenting mindre än känslolös,’ och den sluga Jantje gjorde allt, för att stegra hans intresse. Dä
hon skred ut ur templet, gick Van Dyk fram till henne, aftog sin plymhatt och bad om tillåtelse
att få bära hennes bönbok. Jantje tillät det och gick till en qvinlig anförvandts bostad, för att
ej låta målaren ana, hvem hon var. Detta sammanträffande upprepades några dagar. Jantje blef
tankfull, och Van Dyk började blifva allvarsamt förälskad. Rembrandts sköna fru ville draga sig
tillbaka; men Van Dyk svor, att han ej kunde skiljas från henne, förr än han fått måla hennes
porträtt. Jantje måste sitta för honom, och Van Dyk målade henne ganska riktigt såsom "La Reine
des Moissonneurs".
Samma afton skickade Rembrandt och bjöd honom hem till sig på supé, med tillsägelse, att
han enligt sitt löfte ovilkorligen skulle medtaga sitt "Skördefolk", antingen taflan vore färdig eller
ej. Van Dyk kysste den sköna obekantas bild och lofvade med en suck att komma.
Sent på aftonen inträdde han hos Paul Rembrandt, slog tillbaka manteln och framtog sin
tafla. Rembrandt, klädd i högtidsdrägt, med plymhatt på hufvudet och värja vid sidan, höll en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
