Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holbein i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
53
förhand: porträttet måste hafva minst dubbelt så stort konstvärde som det, hvilket drottningen bär
om halsen."
"Ni fordrar mycket," sade Holbein, i det han vände sig till sin staflett, "men må göra då!
Säg åt grefvinnan, att hon skall sitta för mig, så få vi sedan vidare talas vid om saken."
"Skulle ni inte möjligtvis kunna måla porträttet detta förutan? till exempel i hemlighet
aftaga hennes drag på en bit papper?" anmärkte Llangadok något förlägen.
"Utan grefvinnans samtycke inget porträtt af henne," förklarade mästaren med bestämd ton.
"Men jag har anledning att tro, att Lord Rocheford likaledes ämnar beställa hos er
ett-porträtt af denna dam — ehuru detta ännu är insvept i den djupaste hemlighet. — Jag är dock
säker på, att Mailleron icke skall låta afmåla sig för Rochefords räkning."
"Nå, då blir damen omålad, Mylord. God morgon!"
"Jaså!" sade Llangadok, i det han steg upp. "Det är inte omöjligt, att jag en gång vid
tillfälle tager hämnd på er .... Ja det är till och med säkert .... För sista gången frågar jag
er alltså: samtycker ni, mäster Holbein?"
rNi har hört mitt svar."
Llangadok slog med vänstra handen på sitt rika värjfäste och nedtryckte det, så att
den oerhördt långa klingan kom i det erforderliga vågräta läget, och lemnade brummande
målarens cell.
Då det blifvit afton och hofvet var upplöst af konungen — då för tiden gick man till och med
i palatserna precis klockan tio till sängs — stack Pindi in hufvudet i den tyske mästarens lilla rum.
"Nu komma de," hviskade han.
Två i kapuschongskappor mycket försigtigt insvepta damer inträdde, och på en vink af den
ena damen stängde Holbein genast dörren.
De ankomna aftogo sina tunga, veckrika omhöljen, och mästaren såg nu till sin förvåning,
att båda damerna hade sina hufvuden liksom på en Isisbild insvepta i ljusröda slöjor, så att hvarken
anletsdragen eller färgen på håret kunde upptäckas. Båda buro ett slags kaftaner af ljusgrön färg,
fasthålna öfver höfterna medelst rikt guldstickade gördlar. Öfre delen af kroppen var draperad med
en purpurpalla af tungt siden, broderad med små silfverstjärnor. Anblicken af dessa qvinnogestalter
var likaså tjusande som hemlighetsfull.
Då Hans Holbein hemtat sig frän sin förvåning, försökte han utforska, om Master Pinch
verkligen tillfört honom de damer, hvilkas namn han angifvit. Hvilkendera af gudinnorna var Mailleron
och hvilkendera Lady Everley? Skulle Holbein hittills verkligen hafva misstagit sig, clå han ansett
fransyskans hy vara något skiftande i brunt? Färgen på hans sköna gästers armar och halsar var
af nästan genomskinlig skärhet.
"Mina damer, hvilken af Er önskar först blifva afmålad?" sade Holbein efter en lång paus,
under det han iordningsställde sitt arbetsljus.
Den ena af damerna, hvilkens former, kanske blott igenkänneliga för Holbeins mästareblick,
voro något mera svällande än den andras, trädde med beslutsamhet närmare.
"Önskar ni behålla slöjan om hufvudet?"
En nick var svaret.
"Jag säger er, att de veck, i hvilka ni lagt slöjan, äro osköna; de måste ordnas på annat sätt."
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
