Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Jungfrun i det gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
77
"Det är hon," mumlade Mayrhofer, i det han sänkte hufvudet. "Underbart!"
Franz bröt af midt i sin fantasi och svängde sig åt sidan på pianostolen.
Tainen har en far/* sade han utan vidare inledning, "som har beslutat att bringa denna
friska skogsblomma till offer åt en vampyrlik italiensk vällusting. Det gäller nu att finna ett språk,
som har magt att tränga till den förblindade fodrens hjärta . . . Det gäller att afvända det hotande
förderfvet från den, som Mayrhofer nyss kallade en jordisk madonna .. , Där ha vi ämnet, som jag
förut talat om!"
"Wald! måste skrifva ett poem, och sedan hittar du nog på en musik därtill, som kommer
att blifva oemotståndlig, därom är jag öfvertygad," sade Moritz.
"Moritz kunde ju," föreslog Schubert, "måla en nunua, som kastar sig i Donau, för att
åskådliggöra, att den olyckliga bruden först mot sin vilja söker skydd hos kyrkan, men sedan dukar
under för sin förtviflan öfver förlusten af lifvets lycka."
"Det är en åtminstone lika trivial utväg," svarade Mayrhofer. "Nej, Franz, gå du din egen
våg, hvilken redan skulle vara funnen, om inte vi kommit, säger jag ännu en gång, och med
järnbeslagna stöfvelklackar skrämt bort hela den luftiga älfdansen pä Schuberts förtrollade äng."
"Utan text, Waldt, kan jag ingenting göra!" sade Schubert. "Däri har Moritz rätt. Den
bestämda tanken med sina enskildheter fordrar ordet, hvars omedelbaraste omhölje är melodien.
Endast sängen är ljusmusik med plastiska gestalter; det andra, instrumenteringen, harmonien, tillhör
den från ljuset bortvända sidan och faller i den dunkla känslans nattliga region ... Ett poem är
den första fordran ..."
"Jag har funnit klaven!" utropade Schwind, i det han sprang upp och triumferande
marscherade omkring i rummet. "För Mayrhofer så väl som för dig, Franz!"
"Nå?" frågade skalden ifrigt.
"Ni få inte veta min hemlighet i afton," sade Schwind. "Det är nödvändigt, att ni blifva
öfverraskade, för att kunna med frisk hänförelse gripa verket an."
Förgäfves uppbjöd Mayrhofer all sin skarpa ironi och skepsis, förgäfves bad Schubert —
Schwind lade sig i beqväm ställning på soffan och kastade då och då ett afvärjande ord mot
Schubert och Mayrhofer, som emellertid äfven lagt sig till hvila i den lilla kammaren.
Morgonen därpå föreslog Moritz Schwind vännerna en längre promenad. Målaren var
sysselsatt i Belvedere med kopierandet af en Tizian och inbjöd vännerna att följa honom dit.
"Men hvad skola vi göra i Belvedere klockan åtta på morgonen?" frågade Mayrhofer. "Jag
har alltid ansett genomvandrandet af en massa salar, uppfylda med de mest olikartade bilder, såsom
et+ själströttande och förvirrande arbete. Mer än några få taflor borde man inte betrakta på
samma gång."
"Jag fordrar visserligen en uppoffring af er, för hvilken jag dock skall göra er skadeslösa
geaom något ännu bättre än den frukost jag ämnar bjuda er på."
"Men inte något österrikiskt, utan Bordeaux!" brummade Mayrhofer.
"Godt, ni ska’ få franskt rödvin, ifall det inte fins italienskt."
"Huru kom du att tänka på italienskt, Schwind?" frågade Schubert förundrad.
"Jo, emedan vi skola se en italienare."
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
