Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Jungfrun i det gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TAFVELGALLERI.
sin Erlkönig och sina Göthesånger förvärfvade sig mästerskapets pris, hade han i oafbruten,
guda-bevingad flygt pä alla musikens områden skapat storartade j saker och i synnerhet i den äkta
nationella visan åstadkommit det högsta, som dittills blifvit hörclt och hvartill icke ens en Mozart eller
Beethoven lemnat något motstycke — och ändå hade konstnären endast i sparsamt mått fått åtnjuta
den stora verldens erkännande. Hans verkliga publik var ett litet antal af vänner, och till och med
dessa voro icke mägtiga att ana det härliga triumftåg, som Schuberts arbeten efter mästarens
alltför tidiga död skulle genomlöpa.
En hyrvagn aflemnade några målareelever utanför den stora trappan till Oberbelvedere och
tog vännerna med sig tillbaka till staden. De stego ur vid en liten snygg vinstuga. Värden hade
ett italienskt namn, och SchAvind tykte sig bakom jalusierna upptäcka falernerflaskor.
En minut senare sutto de tre framför de fylda glasen och drucko af den ädla saft, som af
gammalt varit oskiljaktig från det eviga Romas konstnärer. Mayrhofer föreslog en skål för
Rafaels minne.
Därpå försjönk den sällsamme, stundom sträfve, stundom åter så vekhjärtade skalden i en
begrundande stämning och hörde ögonskenligen ingenting af det, som föregick i hans omedelbara
närhet.
Slutligen steg han upp och tog på sig kappan.
"Hvarthän, Waldl?" frågade de båda andra förvånade.
"Blif qvar här, tills jag kommer tillbaka !" sade Mayrhofer befallande.
"Åhå! Än om du glömmer af, att vi sitta här och vänta på dig, hvad ska vi då göra?"5
"Blif qvar här!"
Och Waldl var försvunnen.
Ungefär en half timme därefter kom en hyrvagn i skarpaste traf och stannade utanför
vinstugan. Waldl steg ur densamma. Han höll en liten bok, ett pappersblad och en blyertspenna i
handen, glömde sin hatt i vagnen och var i mycket upprörd sinnesstämning.
"Jag skall strax vara färdig därmed, bröder!" sade han, i det han hastigt slog sig ned vid
ett bord i ett aflägset hörn af rummet och började ifrigt läsa och skrifva, under det vännerna häpna
betraktade honom.
Efter en kort stund reste sig Waldl, strök håret som vanligt förgäfves ur pannan, nickade
med befallande min åt värden att hålla sig tyst — gäster funnos inga utom de tre — och
började läsa med smältande röst:
"Ave Maria! Jungfru mild!
O hör en jungfrus böner blyga!
Från denna klippa hård och vild
Till dig min varma bön skall flyga.
Vi slumra trygga vid ditt hjärta,
Fast verlden grymt oss öfverger.
O jungfru, se en jungfrus smärta!
O moder, hör ett barn, som ber!
Ave- Maria!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
