Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den helige Antonius. Af Bartolomé Esteban Murillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TAFVELGALLERI.
häst och till fots, hvad hafva vi alla först varit? — tjurherdar. Matadoren är ingenting annat än
den tjurherde, som lärt sig att begagna värjan och drapera manteln som en caballero. Den som
icke varit någon herde, såsom jag och José, hur kan den ställa sig i jämbredd med en riktig
tor ero ?"
"Nä då äro således Rancheros herrar och matadorerna slafvar!"
"Ja, ers härlighet, emedan matadoren aldrig är något annat än en fattig man!" sade
fäktaren. ’Tore vi rika, skulle vi köpa våra tjurar hvar vi funne dem och behålla i fickan den dryga
tribut, som vi måste betala till herdarne efter ett arbete, hvarvid de icke väga något, men vi allt.*
rSeimor Herrera, tänk efter! huru rik skulle ni vilja vara?’5 frågade Don Guzman med
glädtig ton. "Sevilla betalar för tjurarne 65 dubloner — jag skall skänka er 500 dubloner .. . men
José Carreguy får icke lefva tre dagar till . .."
"Femhundra dubloner!" mumlade fäktaren och drog djupt efter anden.
"Ni behöfver blott sträcka ut handen, och penningarne äro edra! Ställ till det som jag
önskar huru ni vill — vid ert yrke fins det hundra tillfällen att utan uppseende låta någon förolyckas
•.. God natt, Sennor Herrera; om ni kommer till mig, kan ni genast utfå hälften af summan .. .
Men akta er för det heliga Hermandad (högsta domstolen) och alguacilerna, och lägg sjelf hand vid
verket . . . Ett oförsigtigt ord, som hänsyftar på mig, öppnar för er portarne till ett ständigt
fängelse !"
Därmed gick Don Guzman hastigt bort, och Sancho såg snart hans mörka skepnad skynda
öfver den höghvälfda bron till staden.
Liksom förlamad blef fäktaren sittande på ett klippstycke vid stranden och stirrade tankfull
ned i den djupt nedanför brusande, silverglittrande floden. Då han ändtligen steg upp, trodde han
sig ej se annat än dubloner skimra i luften. Han stannade vid planket,’ innanför hvilket tjurarne
stodo, och såg sig redan i andanom såsom egare af de väldiga djuren ... I stället för att gå in i
posadan och uppsöka sin hvilobädd, blef han sittande i den lilla trädgården under ett lågstammigt
mullbärsträd och lade sig där att sofva, i det han drog manteln öfver hufvudet ... Han vågade icke
närma sig José — ty han hade beslutit att göra sig till egare af Don Guzmans dubloner och
förvärfva penningarne genom sin kamrats blod.
Tidigt andra morgonen var Sancho frånvarande, då José Carreguy och samtliga toreros i stort
tåg gingo till domkyrkan för att bikta sig och mottaga absolution och välsignelse till det förestående
farliga arbetet. Han hade smugit sig till S. Ignacios gamla kapell, där dag och natt en af
jesu-iterordens fäder läste mässa och en annan satt beredd att afhöra bikt. Huru skygg och nedlutad
fäktaren hade smugit in i det med underbar prakt utsmyckade kapellet — stolt och fast framträdde
han åter därur, liksom hade han nyss gjort en mästerstöt under tusentals jublande åskådares ögon.
Gent emot låg guvernörens palats. Då matadoren nämnde sitt namn för den gamle
tjänaren, fick han till sin öfverraskning den underrättelsen, att Don Guzman för ögonblicket icke befunne
sig i Sevilla utan på ett calvariaberg (vallfärdsort) i trakten, men att matadoren skulle få höra hvad
han önskade veta, om han begåfve sig till San Aquario, en urgammal karmelitermunk, som bodde i
en stenhydda på en holme i Guadalqvivir af 12 qvadratfots omfång och enligt folktron blott
närde sig af vattnet, åt hvilket han genom sin välsignelse kunde förläna alldeles egendomliga krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
