Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus Paulus Rubens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RUBENS.
De äldre nederländska konstnärernas enkla natursinne och oförvillade sanningskänsla,
egenskaper, som de hade gemensamma med hela sitt folk, hade icke kunnat vara så sunda och kraftiga,
som de i bättre tider faktiskt bevisat sig, om deras efterkommande kunnat så helt och hållet förlora
desamma, att icke efter’det första ruset känslan af den herskande riktningens värdelöshet gjort sig
gällande. Och sålunda började redan samtidigt med de sista utgreningarne af den manieristiska
riktningen de första ansatserna till en naturenligare uppfattning och en lifsvarmare kolorit att visa sig.
Lyckligtvis hörde Rubens’ tre läromästare, ehuru de ännu icke alla hade förstått att
fullkomligt frigöra sig från det häfdvunna, till de afgjordaste härolderna för den nya högre lyftningen,
så att han af dem fick verkligt fruktbärande väckelser.
I afseende på den förste lärarens, landskapsmålaren Tobias Verba egts inflytande torde
visserligen föga annat vara att säga, än att han hos Rubens redan tidigt väckte sinne för det af
honom företrädesvis odlade facket, hvilket längre fram skulle spela en så vigtig, om också mest blott
tjänande rol i Rubens’ arbeten.
Vida vigtigare, ja afgörande för hela hans konststil var däremot hans andre lärares, Adam
van Noorts lära och exempel. Emot sina samtidas vana hade denne icke vandrat till Italien, men
i stället hade hans arbeten en originel stämpel, hvilken saknades hos nästan alla samtidiga arbeten.
Hans väldiga framställning af det underbara fiskafänget — i S:t Jacques’ kapell i Antwerpen — är ett
epokgörande hufvudstycke i det belgiska måleriets historia; och intet annat verk förmår i samma
grad förklara Rubens’ konst. Sammanställda härmed blifva dennes väldiga kolorit och friheten och
bredden i hans utförande ej mera alldeles ensamt stående företeelser. Här ligger urkällan till den
rubenska konsten; detta är det belgiska konstsnillet i dess lyckligaste ögonblick och fritt från den där
fläkten af all daglighet, som Jacob Jord aens, den bland van Noorts lärjungar, som trognast höll
fast vid hela hans sätt och maner, icke alltid förstått att undvika. Såsom van Noort står framför
oss i detta mästerverk, är han skaparen af den nya antwerpenerskolan och han skulle varit värdig att
blifva och förblifva dess hufvud, om icke Rubens’ rikare snille oafsigtligt hade gjort honom detta
hedersrum stridigt.
Likväl sökte denne, sedan han i 4 år åtnjutit van Noorts undervisning, ännu en annan skola,
i hvilken han visserligen icke fann så djupgående väckelse i konstnärligt afseende, men där han hade
tillfälle att under mångsidigt bildande umgänge utbilda och stadga sin konstnärliga egendomlighet.
Ty tvifvelsutan kan det ej nekas, att O th on van Ve en, kallad Otho Vöenius, den sötsliskige
manieristen Federigo Zucheros trogne lärjunge, var en alltför elegant målare, för att genom sitt
mönster och exempel kunna utöfva något inflytande på en Rubens’ konstnärliga jättenatur; men han
egde så grundliga kunskaper i alla konstens vetenskapliga delar, att hans undervisning bildade det
allra lyckligaste komplement till van Noorts.
Sålunda i alla afseenden mönstergiltigt utrustad och förberedd, upptogs Rubens redan 1598,
alltså vid 21 års ålder, i S:t Lucas’ målaregille i Antwerpen. En ’’helig treenighet", som han vid denna
tid målade, gjorde på en konstnär sådan som Sch ei te a Bolsjverth det intryck, att han fann den
värdig sin grafstickel; och Vsenius, hofmålare hos den dåvarande ståthållaren i Nederländerna,
ärkehertig Albrecht och hans gemål, infantinnan Isabella, dotter af Philip H, ansåg nu tiden vara inne
att rekommendera den unge konstnären hos deras högheter, på hvilka hans sköna yttre, hans fina
bildning, hans konstnärliga skicklighet, hans frimodiga och dock belefvade väsen icke förfelade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
