Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonardo da Vinci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONSTNÄRS-BIOGRAFIER.
45
Utom mekanik förstod han äfven fysik och anatomi, var en förträfflig ingeniör, bildhuggare och
arkitekt — korteligen: ett universalgeni.
I Lodovico Sforzas tjänst fick han rikt tillfälle att visa alla sina utomordentliga talanger
och kunskaper; hertigen viste att uppskatta och använda stora snillen, hans hof var samlingsplatsen
för de ypperste, och vår konstnär befann sig här i sitt rätta element, i synnerhet som han
dessutom var en äkta hofkavalier, både elegant och klok.
I följd af hertigens uppmaning upprättade han en akademi för vetenskaper och konster. Han
öfvertog sjelf högsta ledningen däraf och utarbetade flera skriftliga arbeten för dess behof, ty
Leonardo var äfven författare. Han skref en afhandling om målarekonsten, en annan om perspektiv,
en tredje om ljus och skugga; vidare skref han om menniskokroppens anatomi och rörelser, om
hästens anatomi, om foglarnes flygt och dessutom åtskilliga arbeten i ingeniör- och krigsvetenskap o.
s. v. Äfven träsnitts- och kopparstickskonsten infördes af honom i Milano.
I egenskap af bildhuggare förfärdigade Leonardo da Vinci bland annat modellen till en
kolossal ryttarestaty, som hertigen ville låta uppresa till minne af sin aflidne fader Francesco
Alessandro Sforza. På grund af sin ofantliga storlek föranledde denna bild många svårigheter och upptog
i många år hans mesta tid. Den skulle gjutas i brons, men blef icke färdig, och då Milano i
senare oroliga tider besattes af fransmännen, blef den dyrbara, beundransvärda modellen förstörd af
de tygellösa soldaterna, hvilka sköto till måls på den med sina armborst.
Såsom vi redan antydt, bildar Leonardo på vist sätt gränsen mellan de äldre och de nyare
målarne; han förenar bägges förtjänster. Han var herre öfver alla former alltifrån karrikatyren af ett
vidunder till majestätet hos en gudomlig person. Han var den förste, som använde de mjuka, fint
afrundade konturer, hvilka upphöjdes till lag i det nyare måleriet. Hans målningar äro utförda med
en finhet och omsorgsfullhet, som icke står tillbaka för van Eycks arbeten; men han viste att
uppnå fulländning, utan att förfalla till småaktig noggrannhet. I hans målningar råder den största
möjliga harmoniska jämvigt mellan natur och ideal, de röja den ädlaste stil och äro tillika besjälade
af ett egendomligt behag, som de äldre målarne trots allt sitt skönhetssinne icke uppnådde.
Leonardo blef sålunda en af dem, som mägtigast lyfte den moderna konsten, och inflytelsen af hans
måleri sträckte sig vidt och bredt; Kafael och Correggio bland andra rönte väsentlig inverkan däraf.
Till Leonardos berömdaste målningar räknas följande: en, föreställande den heliga jungfrun sittande
på den heliga Annas knä och böjande sig mot kristusbarnet, som smeker ett lain; en annan, bekant
under namnet "La Vierge aux rochers", samt porträttet af en bland Leonardos vänners, Francesco
del Giocondos hustru, Mona Lisa, bekant under namnet Joconde, ett af de beundransvärda sto
porträtter, som någonsin blifvit måladt — alla dessa finnas i Louvren i Paris —; vidare rLa Vierge
au basrelief* i London m. fl. andra, ’’blygsamhet och fåfänga" i Kom, Leonardos eget porträtt och ett
medusahufvud i Florens, men framför alla den nu visserligen nästan alldeles förstörda målningen" Den
heliga nattvardens instiftelse’" i Milano.
Denna vidtberömda målning befinner sig i ett af nyssnämnde stads forna kloster, S. Maria
delle grazie. I klostrets gamla refectorium, en stor förfallen sal, äro väggarne prydda med
åtskilliga ordinära, nu halft förstörda målningar, och på den ena gafvelväggen finnes också en, som vid
första ögonkastet icke tar sig bättre ut än de andra; men man behöfver icke betrakta den särdeles
länge för att se, att den är af helt annat skrot och korn än dessa. Leonardo da Vincis "natt-
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
