Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonardo da Vinci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På slutet af femtonhundratalet voro färgerna till en stor del försvunna, och mästerverket var
nästan blott att betrakta såsom en teckning. Så stod det där i långa tider, till dess år 1726 en
fuskare vid namn Bellotti af dominikanern fick i uppdrag att restaurera det, hvilket han också gjorde
så grundligt, att blott enstaka partier blefvo någorlunda oberörda, d. v. s. oförderfvade, och år 1770
fullbordade slutligen en annan restauratör taflans ruin genom att fullständigt öfvermåla densamma.
Då general Bonaparte år 1796 var i Milano, besåg han Leonardos målning. Han befalde då, att
dominikanernas refectoriura skulle fritagas från inqvartering, och då han lemnade klostret,
undertecknade han sjelf denna order på sitt knä, innan han steg till häst; men en rå, hänsynslös general
lät det oaktadt kort därpå inrätta refectoriet till stall, och när dragonerna ryktade sina hästar, roade
de sig -stundom med att kasta sten på apostlarnes hufvuden.
Leonardo vistades vid Lodovico Sforzas hof, tills denne furste fördes som fånge till
Frankrike, besegrad af Ludvig XII. Han begaf sig då år 1500 tillbaka till sin hemort Florens, där
han stannade i 16 år, dock vistades han under denna tiderymd äfven ett år i Rom, någon tid i Milano
och en kort tid i Frankrike. I Florens påbörjade han 1504 en ofantligt stor bataljmålning, som
skulle pryda den ena väggen i regeringspalatsets stora rådsal, under det Michelagniolo skulle utföra
en motsvarande på en annan \?igg i samma sal. Men detta företag blef icke fullbordadt; utom
kartongerna blef blott en del af Leonardos målning färdig, nämligen en enskild episod, föreställande
en ryttarefäktning, hvilken vi känna genom ett kopparstick, stucket af den flandriske kopparstickaren
Edelinck efter en kopia, som Rubens inålade under sin vistelse i Florens; sjelfva målningen,
äfvensom kartongerna äro däremot alldeles försvunna, så stor uppmärksamhet och allmän beundran de än
vakte vid sitt första framträdande.
I Januari månad 1516 flyttade Leonardo till Frankrike, ditkallad af Frans I, som utnämnde
honom till sin hofmålare — peintre du roi — med en hög årlig lön. Men Leonardo var då en
gammal man och lefde allt för kort tid i Frankrike för att kunna utöfva något inflytande på den franska
konsten. Få år efter sin ditkomst, den 2 Maj 1519 dog han i sitt 67:de år på slottet Cloux i
närheten af Amboise, dock ej, såsom Vasari berättar, i Frans I:s armar.
Af Leonardos många elever och efterföljare, som representera den af honom grundlagda
mi-lanesiska målareskolan, var Bernardo Luini, om hvars lefnadsförhållanden man för öfrigt endast vet
helt litet, en af de mest betydande. Hans målningar hafva ofta blifvit förväxlade med Leonardos
och uppenbara i allmänhet mycket af den adel, det behag och den fromma innerlighet, som
utmärka Leonardo da Vinci.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
