Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofien såsom kulturfaktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att återvända till den gemensamma utgångspunkten
för all sann kultursträfvan: individens solidaritet med släktet,
så är det gifvet, att denna står i ett innerligt samband med
frågan om människans ansvarighet. Enligt gängse
åskådningssätt är människan ansvarig endast för sina handlingar och ord
men »tanken är tullfri», heter det. Ej så enligt teosofien.
En antydan om ansvarighet äfven för våra tankar finnes
visserligen i katekesen, men så vidt jag vet har endast teosofien
kunnat bringa denna lära till lefvande, åskådlig verklighet.
Enligt teosofien är tänkandet en skapande verksamhet, som
människans själ utöfvar på det s. k. intellektuella planet, en
akt, hvarigenom frambringas lefvande former eller väsenden,
bestående af tankesubstans och för den klärvoajanta tanken lika
verkliga som t. ex. ett träd är för ögat. Nära vi onda och
låga tankar, så befolka vi vår väg genom världen med dåliga
väsenden, farliga för hvarje svag karakter, som möter dem på
sin färd. Och tillika skapa vi därmed, enligt lagen för verkan
och återverkan, inom oss själfva ett dåligt tankecentrum, som
magnetiskt drager till sig dylika fördärfbringande tankeelement
och inflytelser utifrån, men samtidigt repellerar eller bortstöter
de goda inflytelserna. På alldeles analogt sätt kunna vi inom
oss bilda ett centrum för skapande af goda och ädla tankar.
Om vi redan häraf fått en föreställning om vikten af att
städse noga gifva akt på och pröfva de tankar vi välja till vårt
sällskap, dem vi själfva skapa och nära med vår själs must,
skola vi ännu mera, när vi betrakta saken i dess organiska
sammanhang med släktets lif, med kulturen, finna det mäktiga
ansvar, som härutinnan hvilar på oss. Ju mer vi hängifva oss
åt dåliga tankar, desto mera hopa sig dessa i naturens fördolda
riken till farliga pesthärdar, de där »förorena naturens
skapande fantasi» och hvilka, om de få ohejdadt växa, förr eller
senare skola inom den »osynliga» världen genom den rubbade
harmonien alstra fruktansvärda revolutionscentra. Och dessa
skola i sin ordning taga gestaltning i naturrevolutioner inom
sinnevärlden, hvars former och företeelser alla leda sin
kausalitet eller upprinnelse tillbaka till tänkandets plan, ty materien
är endast kristalliserad tanke. Å andra sidan är hvarje god
och ädel tanke, som vi nära och sända ut i världen, en frisk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
