Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Experimentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsatt sig. Det står ju i din makt att sjelf se
och döma."
Under det han yttrade dessa ord, hade han
närmat sig dörren. Efter ett ögonblicks tvekan följde
jag efter och trädde ut genom den samma. I
stället för den välbekanta trappafsatsen och trappan,
uppför hvilken jag så ofta trött sträfvat, sträckte
sig på andra sidan, så långt mitt öga nådde, en väl
upplyst korridor med vackra proportioner. I min
förvåning vände jag mig omedvetet mot dörren,
genom hvilken jag nyss kommit, men äfven den
hade försvunnit. Korridoren sträckte sig
synbarligen lika långt i den riktningen som i den andra.
För ögonblicket åtminstone tycktes vi båda vara
ensamma i detta till utseendet ändlösa galleri.
Leende åt min häpnad sade min följeslage:
"Du tyckes förvånad; men är du fullkomligt
säker på, att du aldrig sett detta ställe förut?"
"Fullkomligt säker!" svarade jag med
eftertryck.
Min följeslage såg skarpt forskande på mig
och tycktes undertrycka en anmärkning, han hade
på läpparne, men fortfor sålunda:
"Då du med ett enda steg öfvergår från det
nittonde till det nittisjette århundradet, måste du
naturligtvis vänta dig många förändringar. Det
Newyork, du kände och bodde i, föll till stoft för
nära åttio sekler sedan, i de tidsskeden, som nu
betraktas som historiens gryning. Spillrorna deraf
anträffas endast i det understa lagret af det fem
famnar djupa byggnadsgrus, på hvilket den
nuvarande staden står, de hopade lemningarna af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
