Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Ett schackparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
är i stånd att förskaffa sin egare andras ynnest.
Denna vana, som jag nu tagit mig, eliuru mycket
mot min vilja — hur ofta har jag ej blott för att
icke väcka förvåuing återhållit en fråga, som jag
haft på tungan — denna min nödtvungna
tystlåtenhet skänkte mig ett högst oförtjent anseende för
visdom. Mina korta och försigtigt affattade svar
åhördes med en vördnad, som för mig gränsade till
det löjliga.
Samtalet blef vid detta tillfälle snart afbrutet
genom barnens återkomst från skolan. De tycktes
vara förtjusta öfver att råka sin kusin Reva.
Eu-red i synnerhet ville icke släppa henne, under det
han berättade de märkliga tilldragelserna i skolan.
Plötsligt sade han till mig:
"Jag såg dig gå förbi skolan i dag." Derpå
fortfor han med ett barns rättframhet: "Reva måtte
tycka mycket om dig."
"Hvarför tror du det?" frågade jag den lille
olycksfågeln så lugnt jag kunde. Hvad Reva
angår, kunde jag icke se hennes ansigte. Hon hade
lutat sig ned. för att hjelpa gossen med någonting
på hans sandal.
"Hon lät dig taga hennes karriol", var svaret,
som afgafs med en öfvertygad ton. "Hon ville
inte låta mig åka ensam i den, fast jag tycker så
mycket om henne."
"Det var tvärtom jag, som lät henne taga min
nya karriol. Kom och se på den!" tillade jag i
afsigt att leda honom på andra tankar och gick ut
med barnen.
Reva stannade qvar till middagen. Denna öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
