Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. De rebus adhuc caligine mersis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
TOLFTE KAPITLET.
De rebus adhuc caligine mersis.
Hvad jag or for om ursprunget af det nya
samhällets tillstånd och styrelse, hvarunder han lefde,
meddelades mig af Utis under en följd af samtal.
Jag meddelar här det hufvudsakliga af dessa
samtal i så noggrann öfverensstämmelse med deras
ursprungliga form, som vårt såsom uttrycksmedel
jemförelsevis underlägsna språk tillåter. Det
begrepp om förhållandena jag då fick har sedermera
modifierats och utvidgats genom läsning och
iakttagelser.
"De mor eller mindre demokratiska
styrelseformer", började han, "som växte upp på ruinerna
af din tids monarkiska och aristokratiska system,
visade inom kort tecken till förfall. Som de voro
grundade på principer, af hvilka några voro
riktiga, andra fullkomligt falska, buro de inom sig
ott frö till upplösning. Under det de högljudt
gjorde anspråk på att vara ett förkroppsligande af
rättvisa och naturlig rätt, täflade de snart med den
värsta despotism under forna tider i förderf och
godtycklig missaktning för individens rätt.
"Styresmän, lagstiftare och domare, som
tillsatts under inflytande af stora skälmar och
politiska charlataner, voro naturligtvis lydiga verktyg
åt dem, af hvilka de blifvit tillsatta. Lagens
tolkning och tillämpning blef också ett medel att
utöfva förtryck och göra utpressningar. Liksom
detta icke varit nog, slöto sig karaktärssvaga entu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
