Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Samuppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141-
rliga, förmenta reformatorer och försvagas genom
en oklok lagstiftning.
Att Hulmar Edial icke var en blott passiv eller
motvillig åhörare af sin dotters redogörelse för
föreläsningen, det märktes tydligt nog af do frågor
och anmärkningar han gjorde. De förra voro korta}
men djupgående. Iieva afbröt också imellanåt sin
redogörelse med anmärkningar, som röjde både
grundlig kännedom om och intresse för ämnet.
Jag kan icke med sanning säga, att jag var
synnerligt intresserad af föreläsningen, då den hölls.
Ett föredrag, hvaraf man blott förstår nog mycket
för att kunna uppfatta, huru djupt okunnig man
är, brukar vanligen ej väcka entusiastisk
uppmärksamhet hos åhöraren. Men detta Revas
sammandrag deraf jemte de inströdda anmärkningarna
tycktes mig sprida nytt ljus öfver ämnet.
Det var i Utis’ kvardagsrum jag först hörde de
fonografiska anteckningarna. Jag begärde ock fick
tillåtelse att några dagar behålla den tunna
metallskifva, hvarpå ljuden voro upptecknade. I milt
ensliga arbetsrum satte jag den i min fonograf ocli
kunde sålunda så ofta jag ville — och jag ville det
ofta — lyssna till Revas sammanfattning af
föreläsningen. Att höra hennes röst med sina
melodiska tonfall så att säga tala om ett intressant ämne
på det mjukaste och dock mest uttrycksfulla språk
en menniskotunga någonsin talat, det var som att
lyssna till clen ljufvaste musik. Imellanåt hördes
hennes fars djupare stämma. Det hela var så
öfverraskande naturligt, att jag ibland ej kunde låta bli
att titta åt det håll, hvarifrån ljuden tycktes komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
