Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 Utis och Ulmene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169-
ADERTONDE KAPITLET.
Utis och Ulmene.
Efter tjenstgöringstidens slut hade zcrdarcn,
som nu var en maura eller myndig medborgare,
vanligen brådtom att återvända hem för att göra
anspråk på sin trolofvade brud. Men for Utis fans
det till följd af orsaker, som jag redan omnämnt,
ingen sådan dragningskraft, som kunde motverka den
smak han fått för resor. Man må dock ej tro, att
han lefde sysslolös; att försörja sig ansågs vara en
mans första pligt.
Så snart han kom till en by, der han ämnade
stanna, om än blott öfver en natt, anmälde han sig
hos en för detta ändamål tillsatt tjensteman. Sedan
denne granskat den bok, som den resande uppvisade
och hvari fans en förteckning på de ställen han
passerat, visade han den andre ett register öfver de
personer i närheten, som behöfde hjelp.
Intet slags arbete ansågs opassande, och efter
den uppfostran, en z er dar fått, öfversteg heller
intet lians förmåga. Utan att lemna rummet kunde
han per telefon komma öfverens med någon af
arbetsgifvarne; sedan behöfde han blott gå ut, taga
plats på sin karriol och fara till det angifna stället.
Der mottogs han som en väntad gäst, åt middag
och tillbragte aftonen tillsammans med sitt
värdfolk. Sedan han morgonen derpå utfört det begärda
arbetet under de vanliga arbetstimmarne, kunde
han efter frukosten antingen fortsätta sin resa eller
En /ramtidsbliclfe. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
