- Project Runeberg -  En framtidsblick /
200

(1892) [MARC] Author: John MacNei Translator: Johannes Granlund - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Ismar träffar sina slägtingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200:

dörren. Bredvid henne stodo Eurecl och Esna, min
värds son oeli dotter.

"Vi hafva kommit för att presentera dig för
några af dina slägtingar", sade Reva. "Vi hade
lofvat att taga dig med oss."

En sådan uppmaning kunde jag naturligtvis
icke neka att efterkomma. Jag gick bredvid Reva,
och barnen visade vägen till ett af de många
klassrummen i nedra våningen. Eured presenterade mig
först för en hop gossar af ungefär samma ålder
som han och Esna föreställde mig sedan i ett annat
rum för en hop flickor. Derpå följde jag Reva.

I ett rum, hvaraf jag blott minnes, att det var
mycket vackert och trefligt — min uppmärksamhet
var vid tillfället upptagen af någonting bättre än
att skärskåda det i detalj — fann jag en skara af
ungefär tjugu af mina unga qvinliga slägtingar.
Deras ålder vexlade från femton till tjugu år eller
så omkring. Hvar och en kunde hafva varit en
afgjord typ för qvinlig skönhet. Der funnos blåa
ögon, mörka ögon, ljusbruna och gråa ögon. Der
fans blondt och lockigt, mörkt och vågigt hår,
jemte åtskilliga mellanliggande skiftningar, men
alla buro det fritt hängande, i enlighet med hvad
bruket föreskref för den oförlofvade vioran.

Då vi nalkades den öppna dörren, hördes redan
ljudet af ett lifligt samtal. Flickor komma nog att
tala i alla tider, ehuru deras röster icke alltid äro
så behagliga som de, hvilka nu nådde mina öron.
Vid vårt inträde tystnade alla plötsligt, och tjugu
par klara ögon fästes på mig. Det låg hvarken
skygghet eller djerfhet i denna blick, utan blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/thiusen/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free