Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En offentlig middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206:
hör en fullständig måltid. Det var underligt och
intressant att se den stora sälen fyld med glada
grupper af ätande menniskor, utan att en enda
upp-passare syntes till. Stundom skyndade något af
barnen från det ena bordet till det andra med ett
bud eller en fråga.
Man hörde äfven musik, ehuru icke sådan som
menniskor kunna åstadkomma. Genom en för
ändamålet afsedd anordning af telefonapparaten
fördes Niagaras dån till våra öron, så pass dämpadt,
att det bildade liksom en bakgrund för samtalen.
Det var imellanåt svårt för mig att icke tro mig
åter vara vid Glifton House och höra vinden blåsa
från fallen. Yid andra tillfällen har jag i stället
för vattenfallets dån hört det ändlösa vågsvallet
mot någon klippig kust, kanske i Maine, Alaska
eller Norge; en annan gång hördes, sammansmältande
till ett välljudande sorl, de måugfaldiga ljuden från
någon aflägsen tropisk skog.
Samtalet vid vårt bord var sådant man kunde
vänta af män, som voro fullt hemmastadda i och
allvarligt tänkt på de ämnen, som afhandlades.
För första gången i mitt lif lyssnade jag till en
verklig konversation. Hvar och en lemnade sitt
bidrag dertill, lyssnade med intelligent intresse eller
sade hvad han hade att säga, fullkomligt fri från
hvad som är ett verkligt förderf för ett förnuftigt
samtal — det sjelf medvetande, som alltid tyckes
vara på sin vakt.
Jag nöjde mig med att spela en åhörares rol,
till dess den yngre Siured under samtalets gång
kom att nämna det gamla beteckningssättet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
