Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287:
Sedan Esna gifvit mig några anvisningar, kom
jag snart under fund med, huru instrumentet skulle
skötas. En timmes öfning gjorde det möjligt för
mig att förvåna Ialma, då hon kom in, genom att
för henne spela några småstycken i en stil, som var
alldeles främmande för henne. Hon ropade på
U1-mene, som äfven blef mycket intresserad af att
höra dessa länge glömda toner.
Reva hade troligen hört Ialma tala om mina
musikaliska prestationer, ty då hon sjungit flere af
sin fars älsklingssånger för oss, bad hon mig att få
höra litet af den gamla musiken, som hon kallade
den. Som hennes far äfven ifrigt bad mig derom,
hade jag intet annat val än att foga mig efter deras
önskan. Jag gjorde det likväl med vilkor, att Reva
skulle ackompanjera mig. Detta kunde lion lätt
göra, sedan hon hört mig spela igenom melodien.
Med ledning af den erfarenhet jag haft i fråga
om Ialma och Ulmene, lät jag icke ärelystnaden få
makt med mig. De tyckte mest om de enklaste
visor, såsom de skotska "John Anderson" ooh "Logie
o’ Buchan" samt de tyska "Der "Wirthin
Töchter-lein" och "Steh’ ich in finster Mitternacht".
Ackompanjerad af Reva, sjöng jag först visan på
originalspråket och återgaf derpå innehållet på det nu
gängse tungomålet. På grund af den stora
rikodomen på klangfulla enstafviga ord var detta
jemförelsevis lätt. Jag hade i sanning ej anledning
att klaga öfver bristande intresse hos mina åhörare.
Hvad de hörde, gjorde ungefär samma intryck på
dem, som • vi skulle röna, om någon kunde låta oss
höra Arkadiens länge glömda sånger eller de enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
