Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Ett vigtigt samtal - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii’..!..
252:
gen på en kår, som jag känner mig stolt öfver att
tillhöra — innehafvare af kärnan i all lärdom och
en förebild i belefvenhet, ett stöd för den förtryckta
dygden och en skräck för illgerningsmän, ett
samfund, livars ringaste medlem skulle försmå att
mottaga mutor af den rike förtryckaren för att hjelpa
honom krossa den svage; men en sådan skymf mot
bålverket för den amerikanska fosterlands —. När
jag kommit så långt i min monolog, föll boken mig
ur händerna, ocli jag somnade, denna gång utan att
sedan blifva störd af några drömmar.
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Själavandringen.
Ehuru jag sofvit temligen godt under senare
delen af natten, kom jag blek och nedslagen till
verkstaden, ty mina utsigter sågo ej mera lofvande
ut vid dager, än de gjort qvällen förut. Ialma,
som kommit tillbaka fore frukosten och som
tillskref min S3’nbara nedslagenhet en oriktig
anledning, sökte uppmuntra mig genom sina lifliga
anmärkningar. Hon gick till och med så långt, att
hon efter frukosten sökte rätt på en nyponqvist i
trädgården och gaf mig den.
Jag väntade vid porten med min karriol, medan
Utis gick upp till sig efter det utlofvade brefvet.
Betydelsen af den sinnebild, som den godhjertade
flickan skänkt mig, var ganska uppmuntrande. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
