Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257:
skref det, efter livad jag trodde, en liflig
inbillningskrafts inflytande.
"Ja, vi hafva gjort ett godt stycke arbete",
sade Hulraar till svar på en fråga af Reva, under
det vi sutto till bords vid tolftiden på dagen. "Vi
hafva verkligen användt tiden så väl", fortfor han,
"att om jag nu genom något oforutsedt missöde
skulle blifva beröfvad Ismars hjelp, så skulle jag
kunna reda mig utan den. Jag känner nu till de
vigtigaste punkterna; det öfriga är detaljer."
Man kan tänka sig, med hvilka känslor jag
lyssnade till dessa ord. Det följande var imellertid
mera uppmuntrande.
"Men arbetet med dessa detaljer skulle
imellertid vara ganska kinkigt", fortfor lian, "om
jag måste reda mig på egen hand. Med
Is-mars hjelp kan jag på en förmiddag hinna, hvad
som utan honom skulle kräfva flere månaders strängt
arbete."
Reva föreföll så glad öfver faderns synbara
tillfredsställelse och visade icke i ord utan genom
hela sitt sätt så mycken tacksamhet för det nöje
jag beredde honom, att jag kände" mig rikligen
lönad for förmiddagens arbete. Som jag gerna ville
vinna hennes bifall genom ännu större
ansträngningar, följde jag honom derför med glädje till
arbetsrummet.
"Jag är icke så orimlig, att jag ännu längre
ämnar begagna mig af din godhet", sade Hulmar
leende, då han såg att jag följde med. "Vi hafva
gjort alldeles tillräckligt för en dag och kunna nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
