Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Själavandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260:
"O, Reva, Reva!" utropade jag lidelsefullt,
liksom drifven af en oemotståndlig makt. "Inser du
icke, livad det betyder för mig att mottaga denna
sinnebild ur din hand? Det står i din makt att
göra mig mycket lycklig eller mycket olycklig."
Någonting i min röst tycktes göra ett sällsamt
intryck på henne. Med en viss rädd undran
blickade hon in i mina ögon, såg derpå ned med
jungfrulik blyghet och sade sakta, i det hon
tvekande, nästan motvilligt räckte mig, hvad jag så
ifrigt bedt om:
"Du vet, Ismar, att jag icke gerna vill göra
dig ledsen — åtminstone ej för någonting så
obetydligt", tillade hon, liksom rädd för att hafva
sagt för mycket.
Den stämma, hvarmed hon yttrade dessa ord}
den handling, som beledsagade dem, samt hennes
uttryck gaf mig i ett ögonblick lösningen af hvad
som hittills för mig varit ett olösligt problem.
Nu visste jag, hvem hon liknade till röst, drag och
sätt. Nu förvånade det mig, att jag så länge
kunnat vara blind för ett så sjelfklart faktum. I min
ytterliga öfverraskning nämnde jag ett namn som
icke var Revas.
Det är omöjligt att säga, hvad som vidare
kunde hafva händt, ty i detta ögonblick visade
Hulmar sig. I handen bar han en liten bok. Jag
kunde se på bandet, att den tillhörde ett
fruntimmers boksamling; ty det fans ett särskildt slags
band, som användes af det vackra könet, hvilket
i detta liksom i andra fall gaf fritt lopp åt sin
karaktäristiska kärlek till det sköna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
