Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. En färd på karriol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272:
icke för lång tid för att bringa två själar i
fullkomlig harmoni med hvarandra. Jag hyser till och
med en förhoppning", fortfor han, smekande den
lilla hand han höll i sin, "att jag icke ens då skall
förlora dig. Jag har hört af Utis, att Osna Diotha
funderar på att på allvar slå sig ned här i sin
hemtrakt. I det fallet, Ismar, vore det ej mycket, som
återkallade dig till Maoria."
"Jag kan försäkra dig", sade jag ifrigt, "att
det finnes ingenting alls, som återkallar mig dit,
eftersom jag aldrig har — det vill säga, jag vet
mig aldrig hafva varit på den ön."
"Så mycket bättre för min lilla plan", sade
Hulmar. "Olav och Ialma skola naturligtvis skänka
mig nöjet af sitt sällskap under ett par års tid.
Men det är uppgjord t, att de slutligen skola slå sig
ned hos Ialmas far, som ej har någon son. Jag
måste bekänna, att jag stundom med en viss bäfvan
motsett den tid, då jag skulle nödgas bo här
ensam eller ock lemna detta ställe, som genom många
minnen blifvit mig kärt. Om jag kunde få se min
älskade dotter som lycklig herskarinna i det hem,
hvars sol hennes mor en gång var, skulle en af de
drömmar hafva blifvit en verklighet, på hvilkas
fullbordan vi knapt hoppas. Vi behöfva ej säga
mer om denna sak; men nu känner du min dröm
och kan måhända bidraga till dess förverkligande."
Efter en stunds tystnad, hvarunder Hulmar
tycktes vara försjunken i tankar, steg Reva upp,
som om hon plötsligt fattat ett beslut, gick till den
plats, der jag lagt nyponqvisten, som redan varit
till så stor nytta, tog upp denna nu temligen viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
