Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Lyckliga stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281:
som du fordom känt, hvarför dröjde det nästan en
vecka, innan du insåg, att jag var denna person?"
"Du har nyss sjelf antydt, hur man skall
for-klara det", utropade jag triumferande. "Liksom
själen går framåt och förändras under loppet af
sin långa pröfvotid, likaså måste äfven kroppen,
som den gifver gestalt åt, undergå forändring.
Antag, att du ej sett Olav på cle sista tio åren, tror
du då, att du genast skulle känna igen honom, i
synnerhet om han visade sig i en oväntad
omgifning?"
"Jag förmodar, att jag icke skulle göra det",
svarade hon efter en paus. "Jag mins, att han en
gång återkom så förändrad efter ett enda års
frånvaro, att jag knapt kände igen honom."
"Hvilken slutsats drager du af detta?" sporde jag.
Det dröjde så länge, innan svaret kom, att jag
nästan trodde hon icke hört frågan. Hon tycktes
imellertid vara så försjunken i tankar, att jag ej
ville störa henne.
"Jag känner mig tvungen tro, att det är som
du säger", var svaret — "att vi träffat hvarandra
i en aflägsen forntid., Detta tror jag icke blott på
grund af de skäl du framställt, utan äfven på grund
af andra, för mig personliga skäl. Men innan du
frågar mig om dessa skäl, så låt mig veta litet om
mitt forna jag. Innan jag helt och hållet erkänner
sambandet oss imellan", fortfor hon, i det hon med
ett gladt leende jagade det allvar på flykten, som
vårt samtal framkallat, "ville jag gerna veta, om
det är något att vara stolt öfver eller tvärtom."
"Edith Alston", utropade jag med kanske mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
