Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Gästrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289:
Knappt hade lian slutat tala, förrän en röst — som
ända från min barndom i mina tankar varit
förbunden med allt ömt, godt och rent — hördes från
den aflägsna ön i Stilla hafvet. Den oro jag kunde
förnimma i den kära, välbekanta stämman kom mig
att känna samvetsagg öfver det, som nu föreföll
mig som sjelfvisk försumlighet, medan jag på
samma gång kände ett slags hemlighetsfull bäfvan,
liksom om jag lyssnat till en stämma ur grafven. Då
Utis märkte min sinnesrörelse, sade han först några
ord till inledning och förklaring och aflägsnade sig
derpå.
Den bestämda qvarten förflöt alltför hastigt.
De sista orden kommo från min syster och
afbrö-tos plötsligt midt i en mening, hvaraf jag
förmodligen med rätta drog den slutsatsen att
förbindelsen mellan trådarna blifvit afbruten. Det
förnämsta skälet till de två timmarnes uppehåll vid
Ual-doth var, efter hvad Utis förklarade, att passagerarne
skulle få tillfälle att per telefon meddela sig med
sina vänner. För menniskor, som voro vana vid
nästan ögonblicklig förbindelse med alla delar af
verlden, var ett tre dagars afbrott deri en nästan
lika stor försakelse, som det skulle vara för oss att
under tre månader vara afstängda från
postförbindelse. Vid Ualdoth behöfde passagerarne icke lemna
fartyget. Sedan förbindelse med underhafskabeln
väl åstadkommits, kunde man samtala med sina
vänner ända till det ögonblick, då den måste
afbrytas, emedan resan skulle fortsättas.
De fyra tidiga arbetstimmarne morgonen derpå
egnade min värd och jag åt de olika arbeten, som
En fràmtidsbKck. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
