Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Gästrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294:
vor genom en långsam och vämjelig kemisk process
återgå till sina grundämnen, hvilket de
oundvikligen förr eller senare måste göra, återgifva vi den
vida öfvervägande delen åt naturen genom eldens
snabba inverkan, en bild af renande kraft. I stället
för att dölja dem på ställen, som alla sky, i
gömslen, der fantasien ej vill dröja, förvara vi
omsorgsfullt det faktiskt oförstörbara af deras kroppar på
en hedersplats i de hem, som de älskat och der de
spridt glädje. Som du måste hafva fått ett
ogyn-samt intryck af detta ställe genom det sätt, hvarpå
du upptäckte det, så skola vi gå tillbaka dit."
Ovädret hade nu upphört; blott då och då
hördes ett doft mullrande på afstånd. Han gick tyst
fore mig till marmorrummet, som då han tryckte
på en knapp upplystes af dämpadt elektriskt ljus.
"Här", sade han, "hvilar stoftet af ett
hundrafemtio slägtled. Vi kalla detta rum ’Gästrummet’,
emedan vi inträda i hemmet som gäster hos våra
föräldrar och slutligen stanna här som gäster hos
våra barn.
"Hvar och en af dessa urnor innehåller allt,
som återstår af en familj — man, hustru och ogifta
barn. En och annan yngre son fins kanske ej här,
emedan han annorstädes skapat sig ett hem, och
naturligtvis saknas alla gifta döttrar, som hvila i
de familjers gästrum, med hvilkas medlemmar de
gift sig."
Jag blickade omkring mig med vördnad.
Aldrig hade menniskolifvet förefallit mig så
förgängligt. Dock låg här ingenting rysligt i anblicken
af döden, blott någonting outsägligt högtidligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
