Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Ismar får se en gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297:
åt dig för så lång tid. Gör dig sedan i ordning
och far! Det är farligt för dig att vara här inne."
Aldrig hade naturen förefallit mig så förtjusande
som under denna färd. På fälten, som dagen förut
blifvit beröfvade sin gyllne skrud, syntes redan en
späd grönska bland den korta stubben.
Sångfoglarnes mångfaldiga röster öfverträffades af sången
inom mig. Men den föregående aftonens oväder
hade icke gått förbi utan att lemna några spår
efter sig. De raska zcrdarcrna, som skulle hålla
vägarne i godt skick, hade redan röjt af dem med
sina maskiner; men de afbrutna grenar, som här
och der lågo i högar bredvid vägen, samt ett och
annat uppryckt träd, som redan var sönderhugget,
vittnade om orkanens styrka.
"Jag visste det var du, som skulle komma",
sacle Reva med ett strålande leende, då jag visade
mig vid frukostbordet i sällskap med hennes far.
Han hade blott sagt till lienno att hafva frukost i
ordning åt tre. Det fägnade mig, att hon tyckte
om att jag kommit, och jag hoppades, att hennes
förutseende grundade, sig på en halft omedveten
önskan.
"Vi voro jemförelsevis tysta under måltiden.
Mina tankar voro upptagna af det jag ämnade säga.
Reva var ovanligt tankspridd, troligen af samma
skäl.
"Reva", sade hennes far, som en stund betraktat
henne, medan hon satt djupt försjunken i drömmar,
"Ziemna hade rätt i hvad hon sade. Ditt ansigte
hade just nyss ett uttryck, som var märkvärdigt
likt Ismars. Jag skulle knappt hafva ansett det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
