Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En oförutsedd upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834:
De ovanliga namnen lemnade ingen möjlighet till
tvifvel. Jag var Reva Diothas stamfader.
Jag satte mig ned och försökte se
förhållandena i ansigtet, men förgäfves. Jag var alldeles
yr i hufvudet. Deuro fann mig sittande på samma
plats. Bestört öfver mitt utseende, gjorde lian mig
allvarliga föreställningar angående mina ytterligt
ifriga forskningar. Jag kände mig oj i stånd till
att diskutera saken, hvarför jag, ehuru det ännu
var jemförelsevis tidigt på förmiddagen, lemnade
byggnaden och skyndade ut i fria luften.
Öster om Salu, på ett afstånd af ungefär två
timmars jernvägsresa, låg ett ställe, dit jag en tid
ämnat göra en vallfärd. Stora minnen gjorde det
heligt. Der hade den stora och fruktansvärda strid
utkämpats, som blef vändpunkten på den hittills
oemotståndlige inkräktarens, den siste despotens,
bana.
Då jag väl satt i jernvägsvagnen och ilade
framåt med en fart af ungefär hundra engelska
mil i timmen, kände jag mig i stånd att med något
mera lugn tänka på de sällsamma förhållanden,
hvari jag befann mig. Men midt i mina
bekym-mér, hvartill jag ansåg mig hafva blott alltför stora
skäl, var jag fullkomligt medveten om det löjliga
i saken. Hade någonsin en dödlig befunnit sig i
så intrasslade förhållanden som jag? Jag var icke
blott djupt, ohjelpligt förälskad i min egen ättling
i det tre hundra trettioförsta ledet — just så många
slägtled var det mellan Edith och Reva — utan
var äfven förvissad om att min kärlek var i
fullaste mått besvarad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
