Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366:
"Jag kan naturligtvis icke nu .förklara saken
utförligt. Den fråga, om hvilken vår lilla
meningsskiljaktighet uppstod, är ännu oafgjord. lians
invändning är, som ni kommer att finna, alldeles
orimlig. Om alla skulle rygga tillbaka för sådana
småsaker, så skulle vårt yrke —" Den gamle herrn
skakade på hufvudet och tycktes försjunken i
betraktandet af den ovanliga utsigt, som framställde
sig for honom.
"E. har ju penningar, eller hur?" återtog den
gamle lagkarlen efter en paus.
"Han har ingen stor förmögenhet", svarade jag,
"men den är fullt tillräcklig för hans behof."
"Det är just der skon klämmer!" utropade den
gamle herrn harmsen. "Om ni blott kunde öfvertala
honom att lägga ned sina penningar i någon
svincl-laregrufva eller ställa så, att han blefve förlofvad
med någon skönhet från Femte avenyen, så skulle
ni sannerligen göra honom en väuskapstjenst."
"Hur så?" sade jag.
"Jo, då blefve han naturligtvis tvungen att
öfvergifva do der öfverspända åsigterna, som nu
göra honom oanvändbar för vårt yrke. Om
någonting sådant händer honom, så låt mig veta det!
Jag talar, allvarsamt. Jag skall blifva glad att få
igen honom och skall låta honom välja hvilka mål
han vill. Glöm icke det!"
E. mottog imellertid icke den honom sålunda
räckta oliveqvisten. Det var under ett samtal i
sammanhang härmed, som lian rent af skrämde mig
genom det eftertryck, hvarmed han gaf luft åt den
länge undertryckta bitterhet, han en tid hyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
