Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. En pojke med tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljas från dem, som voro mig kärast och som jag aldrig lämnat annat
än för en tur till kontinenten eller en fotvandring i Skottland.
Min nedslagenhet inverkade på olika sätt hos de öfriga
medlemmarna af familjen. Mina två systrar gingo omkring med röda
ögonlock och tårdränkta kinder, under det att de sysslade med min
utrustning. Min gamla sköterska, hvars ankomst till familjen hade
ägt rum åtskilligt tidigare än min, sade mig gråtande farväl minst ett
dussin gånger om dagen, profeterande samtidigt de förfärligaste
olyckor och den utomordentligaste framgång. Min lärare, också en
gammal vän till familjen, gaf mig många goda råd och lärdomar.
Men min ständige följeslagare under dessa dagar före skilsmässan
var min gode far, och månget allvarligt samtal ägde rum oss emellan.
Aftonen innan jag lämnade hemmet, bad han mig komma in i
biblioteket.
»Se här, Jack», sade han, »äro några reskamrater åt dig.»
Jag undrade, hvad han menade, och såg mig omkring i rummet,
och slutligen varseblef jag en flat trälåda med mässingsbeslag.
»Öppna den, Jack», sade min far, »det är din.»
Jag öppnade lådan och fann till min stora glädje, att den
innehöll en präktig dubbelbössa. På lådans lock var en mässingsplåt med
mitt namn ingraveradt med tydliga bokstäfver »JOHN BROOK».
Men min far hade en annan öfverraskning åt mig; han tog fram en
jaktknif, hvars skaft och slida voro af vackert indiskt arbete. »Se där»,
sade han och räckte mig knifven. »Om du begagnar denna knif i
Sydamerika lika ofta, som jag användt den i Indien, kommer du att
ha mycket att visa mig vid din återkomst.»
Jag tog emot knifven med ännu större förtjusning än bössan,
ty alltsedan jag var liten, hade jag varit van att se och höra talas
om den, när jag brukade sitta i min fars knä och bedja honom berätta
historien om hans äfventyr i en indisk djungel, där han räddats just
genom denna knif.
Slutligen slog afresans timme, och efter ett afsked, som jag icke
vill försöka beskrifva, for jag med min far till hamnen, där vi genast
gingo ombord på Pizarro, en vacker båt om 800 ton, och snart gledo
vi utför floden med tillhjälp af en liten bogserbåt.
Min far skyndade sig att föreställa mig för kaptenen, en kortväxt
men ofantligt fet man, som dock såg ut att kunna reda sig i
farans stund. Han skrattade, när min far anförtrodde mig i hans
vård, och sade, i det han mätte mig med blicken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
