Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. En storm och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fortfarande på däck?» sade kaptenen till mig. »Jag önskar,
att ni ville gå ned och titta till fru Revel och Daisy. Ni borde
skaffa er något att äta också, ehuru ni nog får hjälpa er själf.»
»Det går nog bra», svarade jag. »Jag skall se till, att de också
få något.»
Efter mycken svårighet lyckades jag komma ned under däck,
där det största virrvarr rådde. Tallrikar, glas, soffkuddar, böcker och
jag vet icke hvad slängdes från den ena sidan till den andra, under
det att stewarden tröstlös gick omkring bland spillrorna.
»Här ser trefligt ut!» sade han, när jag inträdde. »Hur skall
jag väl få allt detta bra igen?»
»Ni behöfver inte se så ängslig ut», svarade jag. »Ni är i alla
fall inte ansvarig för spektaklet.»
»Jag var här nere», fortsatte stewarden, »och hade ingen aning
om hvad som stod på där uppe, då hon plötsligt krängde, och innan
jag visste ordet af, kom jag hals öfver hufvud ut genom dörren och
allt glas och porslin efter mig. Jag undrar bara, hur man skall kunna
ställa någorlunda till rätta igen i sådant väder?»
»Det är inte värdt att grubbla på», sade jag skrattande. »Ni
har det inte sämre än vi andra. Men se efter, om ni kan skaffa oss
något att äta, så är ni hygglig.»
»Ni kan få rom och skorpor och ost, det är allt hvad jag kan
åstadkomma.»
»Ja, det är ju inte så illa», sade jag. »Gå efter litet, medan jag
ser till damerna.»
Jag fann fru Revel och Daisy i deras hytt, den förstnämnda
utom sig af fasa, ropande på hjälp. Daisy däremot satt på golfvet
och tycktes hålla så god min som det var möjligt under sådana
förhållanden.
»O, Jack», ropade fru Revel, så snart hon märkte mig, »hålla
vi på att sjunka? Jag vet, att vi göra det. Öfverge oss inte! Rädda
mig! Rädda mig!»
»Det är inte så farligt, fru Revel», svarade jag. »Allt det här
år visserligen ytterst obehagligt, men det är ingen egentlig fara.
Fartyget kränger men är för öfrigt alldeles oskadadt med undantag af
att toppstängerna gått, och det inbillar jag mig vara ganska bra. —
Är du rädd, liten?» frågade jag och vände mig till Daisy.
Daisy betraktade mig med runda ögon och nickade.
»Försök att inte vara det», sade jag och klappade henne på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
