Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. En storm och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var mig en rolig en! Det skola vi väl bli två om. — Hör på,
kamrater, låt oss klara däcket från den här landkrabban. Ur vägen
med er!»
»Ur vägen själf, skurk!» röt en röst bakom mig, och kapten
Miles rusade upp på däck, eldröd af vrede.
Burke höjde järnbulten. »Hör på, kapten», sade han, »vi ämna
inte bruka våld och vilja heller inte ta emot något sådant. Vi vilja
ha rom. Gif oss nyckeln i godo, så bråka vi inte vidare om den
saken.»
I stället för att svara tog den lille kaptenen ett steg framåt och
gaf Burke en stöt under hakan, så att denne tumlade baklänges.
Med ett tjut af raseri rusade nu Burke emot kaptenen med
järnbulten i högsta hugg. Hade slaget blifvit utdeladt, skulle det ha
varit slut med den präktige kaptenen, men innan så skedde, rusade
jag fram, grep karlen i handlofven med vänstra handen och vred till
så häftigt, att han tappade vapnet med ett rop af smärta. Därefter
drog jag honom ett par tum närmare mig och slog till honom med
min knutna högra hand. Slaget träffade honom midt emellan ögonen,
och med ett hest skri famlade han ett ögonblick med händerna i
luften, hvarpå han föll ned på däck med en duns.
»Hvilket slag!» utropade Mikael och sprang fram, följd af herr
Simcox och flera af besättningen, som öfvergåfvo pumparna i
ögonblickets ifver. »Han kommer inte att göra något väsen af sig på en
stund, det är då en tröst. Hvilket slag!»
»Han kommer inte alls att göra något väsen af sig mer, tänker
jag», sade herr Wood, som undersökt Burke. »Jag tror, att ni dödat
honom, herr Brook.»
»Jag hoppas, att jag inte gjort det», utbrast jag och skyndade
fram till Burke, som låg där orörlig.
»Han hade dödat kapten annars. Han har inte fått mera, än
han förtjänade», sade en af karlarne.
»Gå tillbaka till pumparna», befallde kaptenen, »och stanna där,
tills jag säger er, att det icke tjänar något till; och om någon af er
vågar göra ett dylikt försök igen, får han med den här att göra.»
Kaptenen drog upp en revolver ur fickan, och med ett doft mummel
drogo karlarne sig tillbaka.
Under tiden lutade jag mig helt förtviflad öfver Burke, då han
plötsligt till min outsägliga lättnad öppnade ögonen.
»Han är inte död!» ropade jag glad. »Gud vare lof!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
